Tänk om näsan var det största problemet!
Maria Chöler: Det tycks inte finnas en centimeter av den mänskliga kroppen som är värd att bevara i oförändrat skick.
Maria Chöler: Det tycks inte finnas en centimeter av den mänskliga kroppen som är värd att bevara i oförändrat skick.
Maria Chöler: Tänk om vi alla hade valpens acceptans och nyfikenhet beträffande det som sticker ut.
Maria Chöler: Jag älskar att skriva, men jag kan inte skriva.
Maria Chöler: Min förvåning kan verka naiv, men jag väljer att se den som ett tecken på att jag vuxit upp under goda förhållanden.
Maria Chöler: Jag gör precis som kvinnan på bussen, den passerande mannen på trottoaren och barnet i parken. Jag stirrar.
Maria Chöler: Varje morgon bjuder på en hinderbana av varierande längd och svårighetsgrad.
Maria Chöler: Frågan om tillgänglighet är stor och det som diskuteras känns många gånger abstrakt. Jag hade därför önskat att vi började i det lilla.
Maria Chöler: Varför måste jag bevisa mitt förstånd medan andras tas för givet?
Maria Chöler: Tanken på att jag tillhör en samhällsgrupp som skulle utrotas känns overklig.