Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den unge programledaren står i profil. Hans ansikte syns i närbild och fokus ligger på näsan. Den är rak och kort. Han vrider på huvudet och grimaserar missnöjt in i kameran.
»Jag har opererat näsan flera gånger men den ser fortfarande inte ut som jag vill. Jag måste fixa till den …«
Han lyfter på huvudet och plutar med munnen.
ANNONS 
»Jag gillar mina läppar. Jag använder botox«, berättar han.
»Den som uppfyller dagens skönhetsideal är mer eftertraktad på arbetsmarknaden och har lättare att finna en partner.«
Maria Chöler
Kvällens dokumentär handlar om skönhetsoperationer och att många gladeligen lägger sig under kniven i jakten på yttre skönhet. I intervjuer berättar unga män och kvinnor om vad de önskar förändra hos sig själva. Det tycks inte finnas en centimeter av den mänskliga kroppen som är värd att bevara i oförändrat skick. Allt kan förändras till det bättre!
Programledaren försvinner ur bild och jag får istället se ett antal modeller på en catwalk. Berättarrösten förklarar fördelarna med att genomgå skönhetsoperationer av olika slag. Den som uppfyller dagens skönhetsideal är mer eftertraktad på arbetsmarknaden och har lättare att finna en partner. Informationen är knappast någon nyhet men jag känner mig besvärad av det tydliga budskapet. En oro sprider sig genom min kropp. Det är något som skaver och jag känner tvivel.
»Såg du den där dokumentären rörande skönhetsoperationer?«, frågar min mamma någon dag senare under en av våra återkommande kvällspromenader.
Jag nickar.
»Vad skulle du vilja förändra om du fick möjlighet att göra en skönhetsoperation?«
Jag stannar till. Frågan får mig att inse vad som felas. Det är det obarmhärtiga budskapet om utseendets betydelse för välgång som får mig att vackla.
»Hur skall det gå för den vars defekter inte går att injicera bort?«
Maria Chöler
Det går inte att bagatellisera en annan människas missnöje över sin egen uppenbarelse och jag förstår att en krokig näsa, en rynkig panna eller ett hängande ögonlock kan få en individs självbild att krackelera. Jag kan dock inte låta bli att sätta perspektiv på denna detaljfokusering. Hur skall det gå för den vars defekter inte går att injicera bort i en värld där utseendet spelar en stor roll i jakten på lycka? För oss vars lista på möjliga förändringar kan göras lång innan man ens kommit i närheten av »småsaker« såsom sneda näsor och tunna läppar?
Det är mänskligt att vilja se bra ut och jag har inte rätt att klandra den som önskar förändra sitt yttre. Inom mig gror dock en avundsjuka. Tänk om näsan var det största problemet! Tänk om man endast var en operation från sin dröm. Men sedan? Blir man någonsin nöjd?
Jag suckar. Jag måste rycka upp mig. Jag måste acceptera mig själv. Utseendet må spela en stor roll men för den enskildes välbefinnande är det fortfarande insidan som räknas och likt alla andra måste jag arbeta aktivt för att inte dras ned i självföraktets avgrund. Den skyddande mur av positiv självkänsla och säkerhet som jag byggt omkring mig måste vara intakt. Det är då jag är som vackrast!
»Hm, jag vill inte skönhetsoperera mig överhuvudtaget«, svarar jag. Jag är nöjd och jag menar det!
