Det här är en debattartikel. Åsikter i texten är skribentens.
Vad ska man göra när man är handikappad men inte så handikappad att man inte kan jobba åtta timmar om dagen?
ANNONS> 
Det stora samhällsproblemet är att få ut alla ungdomar som vill och kan jobba långa dagar på arbetsmarknaden. Detta verkar ha gått förbi politiker och alla vuxna människor som jobbar med just detta, att hitta jobb för alla.
Jag heter Nicole och är 24 år och sitter i rullstol för en sjukdom jag vet inte går att träna bort, även om min pappa och andra må säga att det går med mycket träning. Jag har spatisk diplegi, och det är något jag måste leva med, nu när jag inte har tränat så mycket som jag borde ha gjort när jag var yngre. Livet är bittert, men man ska försöka göra det bättre för alla genom att skratta och ha kul när man kan.
Jobben i samhället kan faktiskt anpassas så mycket så att vem som helst kan utföra dem, vi har forskningen att tacka för det och så mycket annat. I Sverige har vi gjort stora framsteg som jämställer arbetet, men det finns mycket som fortfarande kan göras bättre.
Till exempel har jag bara fått sådana där automatiska meddelanden tillbaka när jag har sökt jobb som inte går att få, för att det är så många som ansökt, som:
»Tack för att du tog dig tid att göra vårt Servicetest för tjänsten som Sommarjobbare hos oss. Vi har fått många ansökningar och det har varit hård konkurrens.
Den här gången har vi valt att gå vidare med andra kandidater.
Även om du inte gått vidare i rekryteringsprocessen för denna tjänst kan du vara aktuell för framtida tjänster hos oss.
Vi uppskattar det intresse du visar för att arbeta hos oss och önskar dig lycka till i jakten på nya utmaningar.
Bästa hälsningar
arbetsgivaren.«
Alltså, man tröttnar lätt på de här meddelandena, speciellt om man bara får dessa. Detta är ett problem för oss alla, speciellt när man ska skaffa sitt första jobb eller när man slutar på sitt jobb för att byta rutt helt och hållet.
»Det räcker inte att som jag kämpa för att ha mat på bordet och ett glatt uttryck i ansiktet.«
Därför tänker jag att jag och ni som läser detta, och har märkt att detta problem kvarstår än idag, tillsammans ändrar eller försöker att ändra på jobbmarknaden, för att fler ska få möjligheten att jobba tills dess att man är pensionär.
De jobb som i dag erbjuds oss handikappade, oavsett nivå på vårt handikapp, är ju egentligen inte jobb man vill ha. Daglig verksamhet är inte en anställning och omfattas inte av kollektivavtal eller lagstadgad lön (sökte upp på internet!). Jag vill ju ha ett jobb där jag verkligen utmanas, men det verkar som att de flesta jobb vill att man ska ha tidigare erfarenhet från samma yrke. Det räcker inte att som jag kämpa för att ha mat på bordet och ett glatt uttryck i ansiktet. För jag vet ju om att jag faktiskt är smart.
Jag skriver detta för att jag är trött på att låtsas vara något jag inte är, alltså helt dum i huvudet och inkapabel till att studera något överhuvudtaget. Jag vill studera till något som har en framtid på arbetsmarknaden. Men just nu är det inte möjligt, först och främst för att jag har så låga betyg, vilket bara jag har möjlighet att ändra på, det är jag väl medveten om.
Enligt reglerna får jag inte studera och samtidigt få aktivitetsersättning från försäkringskassan, även om jag bara studerar på 50 procent (dubbelkollade). Men för att jag ska kunna få ett jobb, med bra lön, så måste jag ju kunna studera och samtidigt överleva vilket jag inte kommer göra om jag bara får drygt 3 000 kronor från CSN varje månad.
Kära läsare, jag vet inte hur era liv ser ut men jag chansar att ni också står vid samma vägskäl, och undrar vem som kommer att hjälpa er i det här. För alltså, det här är för jävligt att politikerna tillåter.
Det är klart att jag inte vill ge denna möjlighet till alla, utan först och främst oss som faktiskt kämpar med viljan att leva kvar i detta solonummer, för jag vet hur tufft det kan bli.
Om ingen ropar på hjälp är jag rädd att vi blir till den där bortglömda pesten. Något som alla vet fortfarande existerar men som man kämpar för att inte visa skymten av när man kommunicerar med andra.
Av Nicole Johnsson Lindström
