Jag vill arbeta för ett DHR där fler känner sig delaktiga

Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens.

Förbundsmötet närmar sig och snart vet vi vem som ska leda DHR under de kommande tre åren. I år är jag valberedningens kandidat till ny förbundsordförande. För det förtroendet vill jag rikta ett varmt tack till valberedningen.

Inför förbundsmötet har jag pratat med många ombud och medlemmar. Det har varit värdefulla samtal. Det finns olika perspektiv på DHR:s framtid, men några saker återkommer.

Det jag framför allt får till mig är att vi behöver förbättra samarbetet och kommunikationen inom organisationen. Regioner, distrikt och avdelningar behöver få bättre kännedom om vad förbundet gör och samtidigt känna sig delaktiga i att forma vår gemensamma väg framåt.

Jag tror på ett förbund där det är nära mellan medlemmarna och förbundsledningen. En närvarande och tillgänglig förbundsordförande behöver också ha en nära dialog med den personal som tillsammans med förbundsstyrelsen ska omsätta förbundsmötets beslut och vår gemensamma politiska riktning i praktiken. Det gäller såväl det rättighetspolitiska arbetet som frågor om organisation och ekonomi. Därför ska jag finnas på plats i Farsta och vara en närvarande del av förbundets vardag.

Jag vill också öka min tillgänglighet för medlemmarna. Därför vill jag återinföra en telefontid på kvällstid en gång i veckan, där medlemmar och personer som funderar på att bli medlemmar kan lyfta frågor, tankar och sådant som är viktigt för dem.

»Vi ska inte vänta på att andra ska bjuda in oss. Vi ska själva ta plats.«

Men ordföranderollen handlar inte bara om att lyssna. Den handlar också om att göra. DHR behöver ta ansvar för att vara en tydlig röst i samhällsdebatten och finnas där funktionsrättsfrågorna diskuteras och där beslut fattas. Vi ska inte vänta på att andra ska bjuda in oss. Vi ska själva ta plats.

Ett konkret exempel är årets MR-dagar, där jag kommer att delta tillsammans med Linde Lindkvist, utredare vid Institutet för mänskliga rättigheter, och Daniel Johnston, verksamhetsutvecklare vid ABF Stockholmsdistriktet. Med utgångspunkt i min bok Såret och kampen ska vi hålla ett miniseminarium om folkrörelsens betydelse för att synliggöra och påverka funktionsrätten.

Jag tycker att det är bra att den nuvarande förbundsstyrelsen vill göra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till en tydligare del av DHR:s arbete. För mig ska konventionen inte bara finnas i våra dokument. Den ska vara ett verktyg som vi använder för att synliggöra hinder, formulera krav och påverka beslut.

Samtidigt behöver vi fundera över hur vi pratar om konventionen och vilka begrepp vi använder. Förbundsstyrelsen vill använda delaktighet, handlingskraft och rörelsefrihet som gemensamma rättighetspolitiska perspektiv. Jag vill i stället utgå tydligare från konventionens grundprinciper och låta dem genomsyra vårt rättighetspolitiska arbete.

Där finns bland annat principen om icke-diskriminering, som kan användas inom alla våra rättighetspolitiska sakområden. Där finns också principerna om fullt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället, tillgänglighet och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det är begrepp med en tydlig förankring i mänskliga rättigheter och som människor utanför DHR kan förstå och känna igen.

Delaktighet och rörelsefrihet är för mig viktiga begrepp. Handlingskraft är också viktigt, men jag ser det framför allt som något som beskriver vår organisation och vår förmåga att agera.

Jag tror samtidigt att DHR behöver ett språk som tydligt visar att det vi gör handlar om mänskliga rättigheter. Ett språk som gör det möjligt för fler att förstå varför våra frågor är viktiga och varför de angår hela samhället.

Rättighetspolitik måste också leda till konkret förändring i människors vardag. Ett område där jag tror att DHR skulle kunna göra mer är utbildningen av framtidens socionomer. Många beslut som påverkar människors liv fattas av personer som arbetar inom socialtjänsten. Därför vill jag att DHR ska verka för att funktionsrätt blir en obligatorisk del av socionomutbildningen.

Det handlar inte bara om kunskap. Det handlar om rättssäkerhet. Handläggare behöver förstå våra rättigheter och hur diskriminering och bristande tillgänglighet kan påverka den enskildes situation. Med bättre kunskap ökar förutsättningarna för välgrundade och rättssäkra beslut, samtidigt som risken minskar för att människor möts av fördomar eller diskriminerande bedömningar.

Men DHR kan också ge medlemmarna bättre möjligheter att själva hävda sina rättigheter. Jag vill att förbundet utvecklar praktiska verktyg som medlemmar kan använda när de behöver ifrågasätta ett beslut. Det kan handla om tydliga mallar och vägledningar för hur man överklagar, vad man behöver tänka på och vilka frågor man bör ställa.

Vi har redan i dag juridisk assistans som en del av vårt medlemsstöd. Jag vill att vi ser över om den kan utvecklas och utökas, så att fler medlemmar får stöd när de behöver förstå eller driva sin sak.

»Jag vill vara en förbundsordförande som lyssnar på medlemmarna, samlar organisationen, får saker att hända«

På så sätt kan DHR göra mänskliga rättigheter konkreta. Vi kan arbeta förebyggande genom utbildning och samtidigt ge stöd när en medlem behöver hävda sina rättigheter. Det är för mig en viktig del av att vara en handlingskraftig folkrörelse: att använda vår kunskap och organisering för att förändra människors vardag.

Vår styrka finns i medlemmarna, i vår historia, i vår kunskap och i vår förmåga att organisera oss tillsammans. Därför vill jag arbeta för ett DHR där fler känner sig delaktiga, där kommunikationen fungerar bättre och där avdelningar, distrikt och regioner upplever att förbundet finns nära dem.

Samtidigt måste DHR ta större plats i samhällsdebatten. Vi har erfarenheter som behöver höras, kunskap som behöver användas och rättigheter som behöver försvaras.

Jag vill vara en förbundsordförande som lyssnar på medlemmarna, samlar organisationen, får saker att hända och ser till att DHR är tydligt närvarande där besluten fattas och där opinionen formas.

Jag tror på DHR:s kraft som folkrörelse. Jag tror på vår erfarenhet, vår kunskap och framför allt på kraften i att göra saker tillsammans. Det är den kraften jag vill vara med och bygga vidare på under de kommande tre åren.

Av Sari Nykvist

› Läs fler debattartiklar inför DHR:s förbundsmöte 2026