Statskontoret har följt upp och analyserat regeringens strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter. Strategin skapades 2016 i syfte att bidra till det att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Det handlar till exempel om att leva upp till den konventioner som Sverige har anslutit sig till, som FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
I utvärderingen konstaterar Statskontoret att flera av styråtgärderna som regeringen presenterar i strategin har gjort den nationella arbetet för mänskliga rättigheter stackare. Men i många fall handlar det om punktinsatser snarare än ett långsiktigt utvecklingsarbete, menar myndigheten.
ANNONS> 
På det stora hela har strategin fått ett begränsat genomslag i regeringens arbete med mänskliga rättigheter, menar Statskontoret. Bristerna är flera. Statskontoret pekar på att utformningen är otydlig och att det är oklart hur den ska användas. Dessutom saknar Statskontoret ett tydligt mål för hur arbetet med mänskliga rättigheter ska förflyttas.
Myndigheten föreslår därför flera förändringar av strategin. Bland annat vill myndigheten att regeringen vart fjärde år lämnar en skrivelse till riksdagen där den redovisar arbetet och ger en övergripande och aktuell bild av de mänskliga rättigheterna i Sverige. I skrivelsen bör även regeringen ange sina prioriteringar och insatser för att stärka den sammanhållna strukturens tre delar i syfte att bidra till målet, skriver Statskontoret.
Regeringens strategi för arbetet med mänskliga rättigheter
Strategin innehåller övergripande och strukturella frågor för arbetet med mänskliga rättigheter.
Den bygger på en tredelad sammanhållen struktur:
1. Ett starkt rättsligt och institutionellt skydd av de mänskliga rättigheterna
2. Ett samordnat och systematiskt arbete med mänskliga rättigheter inom offentlig verksamhet
3. Ett starkt stöd för arbete med mänskliga rättigheter inom det civila samhället och inom näringslivet.
Frågor som rör arbetet med specifika områden tas inte upp i strategin. Till exempel hanteras frågor som specifikt rör arbetet med att uppfylla FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som en utgångspunkt för funktionshinderpolitiken.
