Demokratiutredningen vill se centralt placerade råd som har reell möjlighet att påverka.
Funktionhindersråd är en bra metod för att försäkra delaktighet och inflytande för personer med funktionsnedsättning, skriver Demokratiutredningen i sitt slutbetänkande som lämnades till regeringen på måndagen.
Men råden får inte bara finnas för syns skull. Utredningen konstaterar att det finns det finns stora skillnader i hur effektiva funktionshiderrården är mellan olika kommuner och även mellan landstingen. Enligt utredningen uppger många råd att de saknar inflytande när det gäller viktiga och långsiktiga frågor. Det är också vanligt att råden får komma in i beslutsprocessen först när ärendet har kommit så långt i processen att rådets möjligheter att påverka är tydligt begränsade, skriver utredningen.
Utredningen menar att funktionhinderråden bör användas för strategiska beslut och vägval. Man lyfter också fram att de bör vara centralt placerade och att personer i ledande ställning i kommunerna och landstingen deltar i rådens arbete.
I betänkandet lägger utredningen flera förslag för att öka medborgarnas möjligheter att påverka politiska beslut även mellan valen. Bland annat vill man ha en bestämmelse i kommunallagen som motiverar kommunerna att låta medborgarna att komma till tals. Utredarna drar paralleller till hur remissväsendet fungerar på nationell nivå. Även här poängterar utredaren Olle Wästberg att kommuner och landsting bör vidta särskilda åtgärder för att se till att personer med funktionsnedsättning kommer till tals.
Utredningen vänder sig samtidigt emot att allt fler kommuner slår samman sina funktionshinderråd med motsvarande råd för pensionärer. Risken med detta är att funktionshinerfrågorna hamnar i skymundan och att framför allt frågor som rör yngre personer med funktionsnedsättning prioriteras bort.
Utredningen anser därför att det är viktigt att kommuner och landsting skapar separata forum för samråd och dialog med organisationerna i funktionshinderrörelsen och äldre.
Samtidigt konstaterar utredningen att det demokratiska systemet dras fortfarande med tillgänglighetsproblem i mycket konkret form. Otillgängliga lokaler försvårar det demokratiska deltagandet på många håll i landet, konstaterar demokratiutredningen i sitt slutbetänkande. Visserligen har tillgänglighet blivit bättre under 2000-talet men fortfarande är var femte fullmäktigelokal otillgänglig och bland de lokaler som används för nämndsammanträden och partigruppsmöten är otillgängligheten än mer utbredd.
Demokratiutredningen vill därför att kommunerna får ansvar att se till att det finns tillgänglig lokaler för den politiska verksamheten. Man öppnar också för att öronmärka delar av partistödet för att finansiera arbete med tillgänglighet inom partierna.
Läs mer om demokratiutredningen
›Så vill demokratiutredaren öka delaktigheten
› Nya förslag för demokratisk delaktighet
Alla kommuner föreslås ha funktionshinderråd
Demokratiutredningen vill se centralt placerade råd som har reell möjlighet att påverka.
Nedan kommentarer sagda utifrån rådande situation – som f ö rått sedan 70-, 80-talen – och utan att jag läs utredningen utan endast ovanstående artikel:
Dessutom måste deltagande från representanter från funktionshinderrörelsen jämställas med annan politisk representation och ersättas därefter. Nu förväntas ”vi” delta på helt ideella villkor i verksamheter som inte sällan förutsätter bred funktionshinderpolitisk kompetens och ideologisk grund. Annars får vi det vi ofta har i råden idag när det gäller ”vår” representation – människor som utsetts ”bara för att” och som inte ser längre än till sin egen situation. Möten används för att ”vittna” om det egna eländet och frågorna stannar på individnivå.
Lägg därtill att det inte sällan känns som att den politiska ledningen fått uppdraget som en ”straffkommendering” som de helst hade sluppit – och rådens påverkan inskränker sig till just rådgivning, information och dialog, utan reell makt – ja, då kan man förstå det verkningslösa i rådens nuvarande funktion och då kan det lika gärna vara – oavsett var i den kommunala eller landstingskommunala politiska hierarkin som råden placeras.