Det här är en debattartikel. Åsikter i texten står skribenten för.
Inför DHR:s kommande förbundsmöte pågår en viktig diskussion om förbundets framtid. Det är en diskussion som behövs. Ett levande förbund är ett förbund där medlemmar vågar tänka nytt, ställa frågor och tillsammans forma vägen framåt.
intressegreuppen.info
ANNONS> 
Under den senaste mandatperioden har mycket arbete lagts på att stärka organisationens ekonomi och skapa långsiktigt hållbara strukturer. Det arbetet är viktigt att bygga vidare på. Samtidigt hör jag från många medlemmar att det finns en önskan om större närvaro, starkare medlemsdialog och en tydligare röst i de frågor som påverkar våra liv varje dag.
Jag tror inte att DHR:s framtid handlar om att välja mellan kontinuitet och förnyelse. Jag tror att vi blir starkast när vi förenar båda perspektiven.
Jag heter Daniel Pollak och är en av valberedningens föreslagna kandidater till förbundsstyrelsen. Jag kandiderar inte för att bevara allt som det är, men inte heller för att förändra för förändringens skull. Jag kandiderar därför att jag tror att DHR blir starkare när vi kombinerar erfarenhet med nytänkande, stabilitet med utveckling och idéer med konkret handling.
Min väg in i funktionsrättsrörelsen började i Unga Rörelsehindrade, där jag först var ledamot och senare språkrör. Där lärde jag mig vikten av gemenskap, organisering och att faktiskt göra skillnad. Jag lärde mig också att förändring inte sker av sig själv. Den sker när människor engagerar sig, tar ansvar och arbetar tillsammans mot gemensamma mål.
Samtidigt kommer jag från arbetslivet utanför föreningsvärlden. I mitt arbete inom hemelektronikbranschen möter jag dagligen människor med olika behov, förväntningar och utmaningar. Där räcker det inte att prata om lösningar. Man måste leverera dem. Det har lärt mig vikten av att lyssna, fatta beslut och gå från ord till handling.
»Ingen människa ska behöva känna att den kampen måste föras ensam. Just därför behövs DHR.«
Jag engagerar mig i DHR därför att jag vet hur stor skillnad det gör att ha en organisation bakom sig. Att veta att man inte står ensam när tillgängligheten brister, när stödet inte fungerar eller när man behöver kämpa för sådant som borde vara självklart. För mig är DHR mer än en organisation. Det är gemenskap, kunskap och möjligheten att tillsammans skapa förändring.
Jag vet att många av våra medlemmar lägger tid och energi på sådant som andra sällan behöver fundera över. Färdtjänst som inte fungerar. Hjälpmedel som dröjer. Otillgängliga miljöer. Beslut som fattas utan förståelse för konsekvenserna i vardagen. Ingen människa ska behöva känna att den kampen måste föras ensam. Just därför behövs DHR.
För mig är tre områden särskilt viktiga:
För det första behöver vi fortsätta arbeta för praktisk tillgänglighet. Våra beslut ska inte bara vara välskrivna dokument. De ska märkas i människors vardag.
För det andra behöver vi stärka det lokala stödet. Oavsett var i landet man bor ska man kunna känna att DHR finns nära, lyssnar och stöttar när det behövs.
För det tredje behöver vi bli ännu bättre på att kommunicera. DHR ska vara en tydlig och trovärdig röst i samhällsdebatten. Våra erfarenheter är viktiga och vårt perspektiv behövs när beslut fattas om tillgänglighet, självbestämmande och delaktighet.
En fråga som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är samarbetet med Unga Rörelsehindrade. De är inte bara vårt ungdomsförbund. De är framtidens ledare, företrädare och rättighetskämpar. Om DHR ska vara starkt även om tio, tjugo och trettio år behöver vi skapa förutsättningar för unga att växa, påverka och ta ansvar. Samtidigt behöver vi ta tillvara den erfarenhet och kunskap som dagens medlemmar byggt upp genom år av arbete och engagemang. Vår framtid blir starkast när generationer möts och lär av varandra.
Jag kandiderar därför att jag vill vara med och bygga det DHR som framtiden behöver: medlemsnära, handlingskraftigt och modigt nog att fortsätta driva våra rättigheter framåt. För ett starkare DHR. För ett starkare civilsamhälle. För ett samhälle där ingen människa ska behöva känna sig begränsad, osynlig eller tystad.
Av Daniel Pollak
Daniel Pollak är tidigare språkrör i Unga Rörelsehindrade och föreslagen av valberedningen som ny ledamot i DHR:s förbundsstyrelse.
