Det här är en krönika. Åsikter i texten är skribentens egna.
Rösträtten är inget som kan tas för givet. Detta är något vi alla hört sedan vi var små. Men i en tid där allt fler länder styrs av auktoritära ledare som successivt försöker underminera demokratin, är detta allt mer relevant. Det kan då vara värt att påminna om de som tagit kampen.
ANNONS> 
En av de första var aktivisten Rosa May Billinghurst – känd som »the cripple suffragette«. Förlamad sedan barndomen blev hon vid 1900-talets början aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt i Storbritannien och en tongivande medlem i Women’s Social and Political Union (WSPU). Hon pyntade sin trehjuliga rullstol med WSPU:s färger och blommor i samband med parader och demonstrationer, men använde den även mer aktivt genom att låsa fast den i byggnader.
Vid Black Friday-aktionen 1910 attackerades hon av polisen och kastades ur sin rullstol. Hon blev också arresterad flera gånger och satt i fängelse. Hon valde då att hungerstrejka, men tvångsmatades. Hennes tänder bröts sönder och hon fick ansiktsskador av tvångsmatningen, vilket ledde till uppmärksamhet i pressen. Efter att delvis rösträtt för kvinnor infördes 1918 drog hon sig tillbaka från den mest aktivistiska kampen.
Sébastien Peytavie tog kampen på ett annat sätt. År 2022 valdes han in i den franska nationalförsamlingen. Samma församling antog 1789 Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter. I den slogs fast principer som yttrandefrihet och jämlikhet inför lagen, i enlighet med franska revolutionens paroll: Frihet, jämlikhet, broderskap! Deklarationen kom senare att ligga till grund även för FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948).
Men den franska nationalförsamlingens voteringsregler levde inte upp till dessa vackra ord – åtminstone inte för alla. Sedan nationalförsamlingens grundande genomfördes en del voteringar genom att ledamöterna skulle stå eller sitta för att visa om de stödde eller avslog ett förslag – »vote par assis et levé«.
När Sébastien Peytavie, som den första rullstolsanvändaren i modern tid i nationalförsamlingen, ifrågasatte en röstningsprocedur som han inte kunde delta i, väckte det stor uppmärksamhet. Det ledde till att nationalförsamlingen i mars 2025 valde att övergå till elektronisk röstning – efter 236 år.
Vilka som förväntas ha makten kan ibland vara direkt synligt i den fysiska miljön. I det brittiska parlamentet är det mycket tydligt vilka som har makten. Frontbänkarna (frontbenchers) är de som sitter på de främsta bänkarna i kammaren: på ena sidan regeringen och på andra sidan oppositionens ledning. Men denna del av parlamentet var länge otillgänglig för personer i rullstol, och det var först 2019 man tog itu med detta och planerade för en ombyggnation.
Många gånger är det först när ledamöter med funktionsnedsättning väljs in i beslutande församlingar som konkreta förändringar sker. År 1983 valdes Kalle Könkkölä in i den finska riksdagen. Det ledde till att riksdagshuset byggdes om. Representation gör skillnad och är viktig att kämpa för.
Eller som någon har uttryckt det: »If you’re not at the table, you’re on the menu.«
