Vem är den unga som DHR söker?

DEBATT: DHRs verksamhet känns många gånger såväl tandlös som trögstyrd och inte sällan ålderdomlig, skriver Hanna Öfors i ett inlägg i debatten om hur DHR ska nå yngre personer.

Unga är idag ofta väldigt engagerade i de frågor som ligger dem nära. Det har de senaste åren genomförts såväl digitala upprop som manifestationer som initierats och arrangerats av unga personer. Detta visar, som vi ser det, att det inte är glöden som saknas. Unga är engagerade! Det är alltså inte där skon klämmer. Frågan är hur DHR kan skapa ett forum för engagemang som tilltalar unga. 

Rasmus Isaksson skriver att han ser behovet av att hitta nya former av engagemang med fokus på det rättighetspolitiska arbetet. Det stämmer! Förbundet Unga Rörelsehindrade tror att det som krävs är både digital närvaro och kreativa lösningar på hur de frågor som är viktiga för unga också ska få ta plats i DHR som organisation. Samtidigt bör man ställa sig frågan vem man vill engagera.

Rasmus Isaksson skriver att det är »viktigt att komma ihåg att DHRs primära målgrupp och vår huvudsakliga kompetens gäller frågor som berör personer med nedsatt rörelseförmåga över 32 år«. Det är en något märklig inställning då strävan samtidigt sägs vara att engagera fler yngre.

Finns viljan till utveckling går kompetensen att skaffa sig. Här saknas dessutom tecken på en medvetenhet om att det skiljer sig mycket från individ till individ när det kommer till vilka frågor som engagerar och vilken typ av engagemang som tilltalar. 

»För varje individ finns det ett antal frågor som är extra viktiga och det är långt ifrån alltid bara den kronologiska åldern som avgör vilka de är.«

Det innebär att DHR behöver rikta sin verksamhet mot en betydligt bredare grupp. Om målet är att DHR ska vara den naturliga vägen vidare för unga som inte längre kan engagera sig i Förbundet Unga Rörelsehindrade måste man alltså rikta in sig även på personer som ännu inte fyllt 32 år för att på så vis göra det tydligt för unga att de frågor som engagerar dem även prioriteras av DHR. 

För varje individ finns det ett antal frågor som är extra viktiga och det är långt ifrån alltid bara den kronologiska åldern som avgör vilka de är.

En fågelskådare, en skäggig gråsosse, en präktig lärarinna och en vars våta dröm är ett kafferep med hatt-tema. Dessa är bara några av de unga som DHR vill engagera – vi är några av Förbundet Unga Rörelsehindrades mest engagerade medlemmar och skulle gärna fortsätta att engagera oss i frågorna även efter 32 års ålder. Idag känns det tråkigt nog inte aktuellt, då DHRs verksamhet många gånger känns såväl tandlös som trögstyrd och inte sällan också ålderdomlig. Detta trots att många individer är såväl drivna som mycket kompetenta. 

Alla är vi mycket mer än bara vår ålder och den insikten måste avspeglas i DHRs arbete för att man ska bli en trovärdig plattform att bygga sitt engagemang utifrån. Frågan som måste ställas blir därför: Hur visar man att DHR ser hela människan och välkomnar alla – inte bara utifrån deras funktionsförmåga och ålder utan också andra aspekter av deras identiteter?

Utifrån svaret kan vi kanske sedan få igång en djupare diskussion om verksamhetens faktiska innehåll.

Hanna Öfors
Förbundsordförande 
Förbundet Unga rörelsehindrade

Tidigare inlägg i debatten:
Mohammed Jaber: Hög tid att tänka om – om DHR vill nå unga
Rasmus Isaksson: Svårt att förstå kritiken mot våra kurser
Hanna Öfors: Unga vill bli inkluderade – inte inkvoterade
Rasmus Isaksson: Vi behöver ungas perspektiv på de frågor vi driver