Detta är en debattartikel. Åsikterna står skribenten för.
Jag heter Katarina Frankel-Jönsson och oroas över Sveriges utveckling.
I vårt land kryper kriminaliteten ner i åldrarna. Hur stoppar vi nyrekryteringen av ungdomar som blir brottslingar?
Det skulle behövas ett samarbete över partigränserna för att styra Sverige ur krisen. Regeringen bör låta förskola, skola, föräldrar och socialtjänst, polis, kyrkan, psykiatrin och olika fritidsföreningar för barn och ungdomar samarbeta.
ANNONS 
Politikerna bör ge ekonomiska resurser till det. För att få barnen engagerade i positiva verksamheter. Dessa fritidsverksamheter blir ett alternativ till brottsligheten. Det är ett arbete som måste ske långsiktigt. Att få ungdomar som upplevt att de misslyckats i skolan, att på nytt hitta positiva livsvägar tar tid.
Om resurserna ges långsiktigt blir förutsättningarna större för att det blir bättre för den enskilda ungdomen som vuxen. Förr sa man: »Det krävs en by för att fostra ett barn«.
Vi behöver ett samhälle där vi bryr oss om varandras barn. Ungdomarna är vår framtid. Pengarna vi lägger ner på ungdomar idag får vi tillbaka på andra sätt i framtiden. Vi måste börja det arbetet nu!
Varje barn behöver bli sedd och bekräftad med sina positiva förmågor. Kanske vore det bra för föräldrar med olika bakgrund med en föräldrautbildning? Som föräldrastöd mellan föräldrar för att ge barnen bra normer att leva efter.
Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör. Vi vuxna måste visa solidaritet med varandra. Det måste ske mellan grannar och vänner och bekanta. Det behöver likväl genomsyra hela samhället. Vi måste visa ungdomarna hur ett solidariskt och medmänskligt samhälle fungerar. Det blir ingen bra sjukvård eller kriminalvård utan ekonomiska resurser. Vi måste se vad vi får för våra skattepengar. Är vi bra förebilder när ungdomarna ser att inkomstklyftorna ökar mellan människor?
Vill vi att alla barn ska ges möjlighet till utbildning behöver det finnas speciallärare och extra resurser både i grundskolan och gymnasiet.
Det måste vara coolt att ta hjälp av speciallärare för att klara att gå ut skolan med bra betyg. För att få chans till utbildning och arbete.
Om vi önskar att »alla som kan ska arbeta« måste vi skapa en arbetsmarknad för alla. Även för människor med någon form av funktionsvariation som inte har möjlighet att arbeta under stress. Det måste vara okej att bidra till samhället i ett arbete med de antal timmar som fungerar för individen. Kanske är ungdomarna som hamnat i kriminella kretsar några av dem som behöver ett enklare arbete? Vi måste visa att alla duger!
Det finns idag mängder av årsrika personer som behöver någon att samtala med. Någon som inte stressar. Det borde tillsättas tjänster för »extra umgängespersonal« som kommunerna budgeterade till. Dessa tjänster kunde vara för människor med funktionsvariationer. Det är exempel på enklare arbeten.
Arbetsmarknadsdepartementet bör arbeta för att hitta fler arbetsmöjligheter för denna grupp människor.
När ungdomar ser att föräldrar och andra vuxna bidrar till samhället med den kapacitet de har blir vuxnas sätt att lyckas en bra förebild. Budskapet blir, du duger när du gör ditt bästa!
Vi är alla människor och behöver alla mat och omtanke från andra människor. Låt oss se att vi har mycket gemensamt och kan bygga ett Sverige för alla människor.
Katarina Frankel-Jönsson är författare föreläsare och Bloggare
