Hon stoppade busstrafiken med civil olydnad

Vid flera tillfällen runt millenieskiftet stoppade Sari Nykvist och hennes vänner busstrafiken i Stockholms innerstad. Aktionerna var en protest mot att kollektivtrafiken inte var tillgänglig för personer med nedsatt rörelseförmåga. Nu, drygt 25 år senare, har hon skrivit en bok om det som hände.

– Min första och största anledning till varför jag ville skriva boken var för att bevara de här aktionerna som jag beskriver till eftervärlden. Det kändes viktigt, för att jag var där och kan beskriva dem på ett annat sätt än en person som bara har hört talas om dem, säger Sari Nykvist.

ANNONS>

I »Såret och kampen« berättar hon om sin uppväxt och hur mötet med samhällets utestängde normer och otillgänglighet väckte en ilska och en vilja att förändra.

Tillsammans med sin dåvarande pojkvän och ett antal likasinnade växte idén om att använda civil olydnad för att påverka samhället.

Under parollen »Vi tar 45 minuter av era liv. SL och staten har tagit hela våra.« blockerade de trafiken under 45 minuter per tillfälle.

– Det blev så tydligt med symboliken. Vi hindrade bussen från att åka samtidigt som vi var hindrade varje dag. Det gjorde också att vi kunde ha en dialog med människor när vi mötte dem.

Totalt genomförde gruppen ett tiotal aktioner där de ställde sig i vägen för bussar eller kedjade fast sig i pendeltåg. Metoderna väckte en hel del uppmärksamhet. Både i nyhetsmedier och inom funktionshinderrörelsen, där det bland annat uppstod diskussioner om civil olydnad var ett bra sätt att bedriva opinionsbildning.

Dessutom hamnade gruppen i domstol vilket gav ytterligare möjligheter att beskriva problemet med samhällets otillgänglighet.

– Det var jätteviktigt att gå till domstolen och få sitta där och argumentera för den här saken, för då skulle det bli en en dom av det som också blir på något sätt förevigad.

I dag är kollektivtrafiken i teknisk bemärkelse mer tillgänglig än vad den var runt millenieskiftet. Ramper, liftar och rullstolsplatser har blivit betydligt vanligare på bussar i linjetrafik. Ändå upplever många att kollektivtrafiken fortfarande är otillgänglig.

Frågan är om det finns något att lära av de gamla aktionerna?

– Generellt så behöver funktionsrättsrörelsen bli lite kaxigare, ta mera plats och inte vara så rädd för att ställa till lite oreda för att få saker och ting att bli synliga för en större allmänhet. Ska vi nå framgång i våra frågor så måste man ju faktiskt nå den större allmänheten, säger Sari Nykvist.