Det här är en debattartikel. Åsikter i texten är skribentens.
Personer med nedsatt rörelseförmåga har i decennier pekat på hinder i arbetslivet, bristande stöd och en ekonomi som inte går ihop. Ändå har frågan om självförsörjning ofta hamnat i skuggan av andra viktiga rättighetsfrågor. Det är dags att DHR tar ett tydligt grepp om sambandet mellan ekonomi, arbete, hälsa och social delaktighet – för de hänger ihop.
ANNONS> 
Att leva med en funktionsnedsättning innebär sämre levnadsvillkor och möjligheter än andra att delta i samhället. Personer med funktionsnedsättning har lägre inkomster och högre risk för ekonomisk utsatthet än befolkningen i stort. Personer med funktionsnedsättning är dessutom överrepresenterade i ekonomiskt bistånd. När vi inte släpps in på arbetsmarknaden blir ekonomin det första som rasar – och med den följer ofta både hälsa, socialt liv, inflytande och delaktighet.
Jag upplever att funktionshinderrörelsen främst har fokuserat på stödinsatser och tillgång till arbetshjälpmedel i samband med att arbetsmarknadsfrågan har lyfts. Det är viktiga delar – och de behövs fortsatt. Men jag menar att centrala perspektiv ofta saknas när vi diskuterar förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden.
»När rekryteringsprocesser blir alltmer automatiserade ökar risken att människor sorteras bort innan vi ens fått möjlighet att visa vår kompetens.«
Vi behöver mycket tydligare belysa hur moderna rekryteringsmetoder riskerar att systematiskt missa personer med funktionsnedsättning. Det kan handla om tester som inte anpassas utifrån funktionsnedsättningar, eller om hur AI-baserade urvalsverktyg tonar ner betydelsen av erfarenheter av att leva med en funktionsnedsättning och meriter inom funktionshinderområdet.
Min upplevelse är att arbetsgivare faktiskt ofta har lyft fram just mina egna erfarenheter av funktionsnedsättning som en viktig anledning att anställa mig, eftersom de tillfört verksamheten unik kunskap och perspektiv som annars saknats. Men när rekryteringsprocesser blir alltmer automatiserade ökar risken att människor sorteras bort innan vi ens fått möjlighet att visa vår kompetens och vad vi kan tillföra verksamheten.
Jag tycker inte att arbetsgivarna är det stora problemet. Visst, diskriminering sker fortfarande och är förmodligen mer utbredd än vad statistiken visar. Men arbetslivet har också förändrats. Rekryteringar ska gå snabbt, vara »träffsäkra« och minimera risken för felrekryteringar. Det gör att personer med funktionsnedsättning sorteras bort – inte på grund av bristande kompetens, utan för att processerna är byggda för att undvika »avvikelser«. Samtidigt är det våra egna erfarenheter och vår unika kompetens som saknas i många professioner.
Utgångspunkten för bedömningen av vår arbetsförmåga bör vara det som faktiskt fungerar, och stödet behöver byggas utifrån de behov som finns. Idag upplever jag att många tidigt förväntas söka aktivitetsersättning, lönebidragsanställning, eller andra insatser som snarare riskerar att bromsa processen när det i själva verket kan vara helt andra förutsättningar som behöver komma på plats.
Ekonomisk trygghet är inte en sidofråga. Den är grunden för att kunna leva ett liv med god hälsa, social gemenskap och verklig frihet. Den här debattartikeln syftar till att visa på att många perspektiv saknas i den uppmärksamhetsskygga debatten om förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. Vi behöver använda medlemmarnas egna upplevelser och berättelser i betydligt större utsträckning – de ger både kraft och trovärdighet åt vårt påverkansarbete. Huvudfokus bör ligga på möjligheter och vi bör lyfta fram hur perspektivrikedomen inom personalstyrkan ger konkurrensfördelar när den speglar kundernas olika erfarenheter och behov.
Arbetsmarknaden och självförsörjningsfrågan är en fråga som präglar många av våra nuvarande och potentiella medlemmar, och som i vissa fall kan utgöra ett hinder för att engagera sig i DHR. Jag anser att DHR behöver ta ledningen och göra frågan om arbete och ekonomi till en av rörelsens viktigaste framtidsfrågor.
Av Rasmus Isaksson, DHR-medlem
