Bristerna i tillgängligheten var diskriminering

Det var diskriminering när Vara kommun lät bli att förbättra tillgängligheten på mellanstadieskolan. I en unik dom ger Skarborgs tingsrätt en elev rätt till diskrimineringsersättning.

en rullstol balanserar när kanten på en ramp som inte har något skydd för avåkning.
Ramper på skolan saknade bland annat skyddsräcken. Bilden visar en annan ramp. (Foto: RioPatuca Images)

Det var diskriminering när Vara kommun lät bli att förbättra tillgängligheten på mellanstadieskolan. I en unik dom ger Skarborgs tingsrätt en elev rätt till diskrimineringsersättning.
Det är första gången som en domstol avgör ett fall enligt bestämmelsen om bristande tillgänglighet som infördes i diskrimineringslagen 2015. Diskrimineringsombudsmannen DO har stämt Vara kommun för att ha diskriminerat en elev på en av kommunens skolor.
Under flera år har eleven, som i dag är 14 år, upplevt bristande tillgänglighet i den kommunala skolan. Det har visserligen funnits rullstolsramper till klassrum, slöjdsal och hemkunskapslokaler liksom till skolans matsal, men de har haft stora brister. Det har bland annat saknats fallskydd och vilplan och små ytor framför tunga dörrar utan automatisk öppning har skapat problem för eleven, som använder rullstol, att ta sig till och från undervisningen och dessutom i vissa fall utsatt honom för fara.
Trots att bristerna har påpekats vid flera tillfällen från såväl pojkens föräldrar som en sjukgymnast har kommunen, trots löften, inte vidtagit lämplig åtgärder, menar DO.
Läs mer om domen: »Det här får betydelse för elever med funktionsnedsättning«
DO menar därför att bristerna har gjort att pojken inte har försatts i en jämförbar situation med elever utan liknande funktionsnedsättning.
I sin argumentation hänvisar DO till bestämmelser i såväl arbetsmiljölagen som plan- och bygglagen. Enligt arbetsmiljölagen är kommunen skyldig att förebygga risker för eleverna och enligt pbl ska man dessutom undanröja enkelt avhjälpta hinder till lokaler dit allmänheten har tillträde. Som kommun bör det inte finnas några ekonomiska skäl för att inte åtgärda den bristande tillgängligheten.
Vara kommun har dock inte hållit med. Man menar att pojken inte har missgynnats. Skäliga tillgänglighetskrav har uppfyllts vilket har gett pojken likvärdiga förutsättningar att ta del av undervisningen, menar kommunen. Man har också hänvisat till kostnader för renovering och att det har pågått ett arbete med att göra om skolplaneringen i kommunen. Den aktuella skolan var sliten och i behov av underhåll. Kommunen har dock prioritert annat än tillgänglighetsåtgärader.
Skaraborgs tingsrätt går i sin dom på DOs linje.  Vara kommun har inte vidtagit de åtgärder man kan kräva av en kommun för att öka tillgängligheten på skolan, skriver rätten. Tingsrättens slutsats är därför att  eleven inte har försatts i en jämförbar situation med elever utan funktionsnedsättning eftersom att Vara kommun underlåtit att vidta skäliga åtgärden för att öka tillgängligheten på skolan.
Eleven har därmed utsatts för diskriminering enligt 1 kap 4 § 3 punkten diskrimineringslagen, skriver rätten.
DO hade begärt att kommunen betalar 75 000 kronor i diskrimineringsersättning till pojken. Tingsrätten begränsar dock diskrimineringsersättningen till 30 000 kronor.