Stoppa myndighetens juridiska hårklyveri

Rasmus Isaksson: Allmänna ombudets tolkningar har vi i flera fall sett vara till nackdel för individen och orimliga utifrån såväl lag som FN:s konvention.

DHR har flera gånger kritiserat Försäkringskassans tolkningar och tillämpning av lagstiftningen. Särskilt problematiskt har det varit när det gäller bilstöd och personlig assistans. Det är ofta en hård kamp att få de insatser som man anser sig behöva. Men även ett ja, ett positivt beslut, kan numera lätt förvandlas till ett nej. 

Inte nog med att väntan på att insatsen ska verkställas kan vara lång, du ska dessutom under den här tiden leva med oron att beslutet kan överklagas av det Allmänna ombudet för socialförsäkringsfrågor (AO). Upprepade gånger har vi sett det här hända. Officiellt ska AO vara fristående från Försäkringskassan och ha till uppgift att överklaga beslut till högre instans för att driva fram rättspraxis. Allmänna ombudets tolkningar har vi i flera fall sett vara till nackdel för individen och orimliga utifrån såväl lag som FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 

»Försäkringskassan måste själv kunna kvalitetssäkra sina beslut utan att enskilda utsätts för sådan press och oro«

Som enskild individ kan det vara svårt att hävda sin rätt mot en myndighet som besitter alla möjliga resurser för att granska och ifrågasätta dina behov. Inte alla har orken eller egna resurser att strida för sin sak. Förutom att tvingas in i en rättsprocess läggs också ett orimligt och betungande ansvar på den enskilde att kämpa för andra då beslut i högre instans kan bli vägledande för liknande ärenden i framtiden. 

Försäkringskassan har kritiserats för att använda sig av integritetskränkande utredningsmetoder och landa i märkliga beslut. Vi har ifrågasatt Försäkringskassans ageranden vid upprepade tillfällen. I media har vi ofta lyft frågan om vi verkligen kan känna förtroende för att myndigheten fattar välgrundade och rimliga beslut.

Försäkringskassans egen årsredovisning för 2019 visar att allmänhetens förtroende för myndigheten är lågt. Detta borde ses som ett lika stort problem för myndigheten själv som det är för oss som måste vända oss till myndigheten för att få tillgång till våra insatser. Insatser som gör att vi kan känna den delaktighet och den rörelsefrihet som många andra människor ofta kan ta för givet. 

Försäkringskassans dåvarande tillförordnade generaldirektör Maria Hemström Hemmingsson förklarade det dåliga förtroendet för myndigheten, i en intervju i tidningen Aftonbladet den 3:e mars 2019, med att det beror på vinklad medie­rapportering och dålig kunskap bland medborgarna. Det anser jag är ett anmärkningsvärt uttalande och tyder på att Försäkringskassan fortfarande slår ifrån sig vår kritik. 

Som ett första steg för att återupprätta förtroendet föreslår DHR att Allmänna Ombudets roll ses över, alternativt att det helt läggs ned. Försäkringskassan måste själv kunna kvalitetssäkra sina beslut utan att enskilda utsätts för sådan press och oro som AOs agerande i många fall orsakar.

En statlig myndighet med förkärlek för juridiskt hårklyveri bör istället studera FNs konvention om rättigheter. Den är bland annat tydlig med att rättigheter för personer med funktionsnedsättning inte får försämras.