Viktigt att anmäla otillgängliga semlor

Idag är det Fettisdagen. Det är dagen då caféerna oftast är fullproppade med glada och uppspelta människor.  Det är dagen då vi verkligen får unna oss den där goda bakelsen. Men det är också en dag (som alla andra) då 1,8 miljoner människor stängs ute på grund av sin funktionsvariation, skriver Anton Boström och Agnes Wimo-Grip.
Tänk er tillbaka när ni var små, när ni hade sett fram emot att gå på det där kalaset eller festen som alla skulle på. Alla var uppspelta och uppklädda. Det var ett kalas alla pratade om på rasten i skolan och som alla verkligen såg fram emot. Dagen är kommen, det är dags. Du kommer till kalaset glad och förväntansfull. Du kommer fram till dörren och blir inte insläppt. Alla dina vänner blir det, men inte du.
Känslan liknar den som 1,8 miljoner personer med funktionsvariation upplever varje dag i Sverige. Känslan av att inte bli insläppt/kunna ta sig in där sina vänner befinner sig, att känna sig utstött och inte socialt accepterad av samhället. Detta bara för att ett ställe saknar en sådan enkel sak som ramp.

Dessutom är tillgänglighet ekonomiskt lönsamt. Svensk Handel beräknar att personer med funktionsvariationer omsätter sammanlagt 105 miljarder per år i detaljhandeln.
De vanligaste åtgärderna för tillgänglighet är exempelvis att skaffa en ramp, ha ett bra ljus eller fixa en dörröppnare. Logiskt sett borde det ligga i detaljhandelns intresse att göra sina utrymmen tillgängliga för alla, eftersom varken ramp, en lampa eller dörröppnare är en dyr investering. Tillgänglighetsåtgärderna skulle även underlätta för pensionärer, barnvagnsfamiljer och för vänner och anhöriga till oss (och ja, personer med funktionsvariation umgås faktiskt med personer utan).
Den 1 januari i år fick Sverige en ny diskrimineringslag där otillgänglighet nu klassas som diskriminering. Undantagen i den nya lagen urholkar den och gör den i mångt och mycket verkningslös. Många caféer, konditorier och andra verksamheter med färre än tio anställda kan helt kan strunta i det nya lagen och fortsätta att diskriminera.
Du är nu tillbaka utanför kalaset. Du hör skratt och musik innanför dörren. Känslan av besvikelse och ledsamhet sprider sig i kroppen och du vill helst bara sjunka genom jorden. Denna känsla är en känsla som man knappt önskar sin värsta fiende. Alla har vi känt känslan någon gång, men för personer med funktionsvariation är det vardag.
Vi i Unga Rörelsehindrade Stockholm vill därför uppmana alla som upplever någon form av tillgänglighetsdiskriminering att anmäla till diskrimineringsombudsmannen, detta för att göra lagen levande, men också för att öka allas möjlighet att få gå på kalas!
Agnes Wimo-Grip
Styrelseledamot
Unga Rörelsehindrade Stockholm
Anton Boström
Ordförande
Unga Rörelsehindrade Stockholm