Så sätter du stopp för fördomsfulla

En fördom kommer sällan ensam. Den som nedvärderar personer med funktionsnedsättning kan samtidigt vara både rasist och sexist. Lär dig känna igen intoleranta människor för att lättare kunna bemöta dem.
Det som till synes tycks vara oskyldigt prat kan ha en mörkare baksida, säger forskaren i psykologi Robin Bergh som har studerat fördomar i en avhandling vid Uppsala universitet.
– Den person är fördomsfull som först säger sig inte ha några fördomar och sen pratar om resursfördelning och att det redan har gjorts tillräckligt för exempelvis personer med funktionsnedsättningar.
Likaså har den person ofta fördomar mot personer med funktionsnedsättning som uttrycker sig nedvärderande om kvinnor eller homosexuella.
– Alltså kan du ana att det som personen tycker om dessa grupper, det tycker han eller hon också om dig.
– Det är en varningsklocka. Genomskåda svepskälen och dimridåerna och reagera.
En fördom uppstår snabbt, men tar lång tid att bli av med. Det farliga med fördomar är att de leder till diskriminering av redan utsatta grupper.
– Mekanismerna bakom fördomar i Sverige i dag är desamma som mot svarta under apartheid i Sydafrika, säger Robin Bergh.
När ekonomin stramas åt och arbetslösheten stiger ökar fördomarna.
– Jag önskar att jag kunde ge fler råd. Fördomsforskningen vet mer och mer om hur fördomar uppstår och fungerar, men inte tillräckligt om hur man ska göra för att minska dem. De studier som har gjorts i den vägen har givit ganska blandade resultat.
I Robin Berghs studier har omkring 1500 personer fått besvara olika påståenden om till exempel invandrare, kvinnor och personer med intellektuella funktionsnedsättningar: Får personer med funktionsnedsättning för lite eller för mycket plats i media? Är det rätt att samhället ger dem stöd för att öka deras möjligheter till jobb?
Svaren visar att de flesta av oss har fördomar, mer eller mindre, omedvetet eller medvetet. Men vissa människor är mer intoleranta än andra. Dessa människor ogillar och nedvärderar allt som hotar den egna världen. Det har att göra med personligheten, hur pass vänliga och nyfikna de är. Eller snarare inte är.
– Fördomsfulla människor ser antingen världen som ganska grym där det gäller att hävda sig, eller som skrämmande som skapar oro och rädsla, vilket gör att de vänder sig till etablerade auktoriteter. De vill att allt ska vara som det alltid har varit och försvarar hierarkier mellan grupper.
– När en grupp hotar deras etablerade normer eller blir ett resursmässigt hot så triggas fördomarna igång. Det kan till exempel vara att handikapprörelsen går ut och pratar om att hus behöver byggas på ett nytt sätt för att bli mer tillgängliga för alla.
Fördomarna riktar sig oftast nedåt i status och makthierarkier. Finns det ingen grupp nedanför den egna gruppen så vänder man sina fördomar mot den egna gruppen i stället. Vilken slutsats kan forskarna dra av detta?
– Vi håller fortfarande på att analysera data, men en hypotes är att fördomar evolutionärt kan ha ett funktionellt syfte för att stabilisera samhället. Att fördomar inte handlar så mycket om vad vissa personer tycker om andra, utan mera om att hålla grupper på plats.
Så fördomar är en del av vår natur?
– Ja. Fördomar är ju kopplade till vår personlighet som i sin tur är ärftlig. Men det betyder inte att vi ska tolerera deras uttryck. Det går att sträva efter samhällen utan fördomar.
Nolltolerans alltså?
– Ja, men det kanske är en naiv vision. Låt oss åtminstone ha nolltolerans mot diskriminering, även om det också är svårt med tanke på hur diskrimineringslagen är skriven.
– En grupp som är tydligt utsatt för fördomar i dag är överviktiga. Men det finns ingen juridisk spärr som säger att man inte får sparka en person på grund av dennes övervikt. Kanske just därför som fördomarna mot denna grupp syns så tydligt.
Hur sprids fördomar?
– Genom samhällsdebattörerna. Den som lyfter fram sina fördomar i debatten sätter den på samhällsagendan. Se bara på islamofobin som i dag befinner sig där antisemitismen var för 80–90 år sedan.
 
Text: Lena Fieber