I flera uppmärksammade fall har personer med synskador på senare år nekats rätten att åka färdtjänst. Istället har de blivit hänvisade till kollektivtrafiken där de trots svårigheter att hitta rätt förväntas resa på egen hand eller med hjälp av ledsagare.
I fjol gav regeringen därför Myndigheten Trafikanalys i uppdrag att analysera hur reglerna för färdtjänsttillstånd används i kommunerna och om tillämpningen lever upp till de ursprungliga intentionerna med färdtjänstlagen.
ANNONS 
På den sista frågan svarar Trafikanalys nej. I en rapport till regeringen menar myndigheten att dagens tillämpning av regelverket strider mot målet för den svenska funktionshinderpolitiken och de vill se flera förtydliganden av reglerna för vem som kan beviljas färdtjänsttillstånd.
Bland annat vill Trafikanalys att förflyttningsförmågan ses i ett perspektiv där hela resan, från dörr till dörr, vägs in. Dessutom ska en persons förmåga att använda kollektivtrafiken ska även inkludera möjligheten att använda reseplanerare och att köpa biljett.
Idag bedömer de flesta kommuner och regioner en sökandes förflyttningsförmåhga utifrån en strikt medicinsk modell där den som kan förflytta sig några hundra meter på egenhand ofta går miste om rätten till färdtjänsttillstånd. Men Trafikanalys menar att detta utestänger många människor från transportsystemet. Inte minst på landsbygden där det ofta är långt till närmaste hållplats.
Trafikanalys bedömer att regeländringarna kommer att ge fler människor rätt till färdtjänsttillstånd. På några år sikt kan det innebära att ytterligare runt 100 000 personer får ett tillstånd.
