»Sekundanter« ger stöd inför mötet med handläggare

I den historiska betydelsen är en sekundant ett biträde vid en duell. Sekundanten gav understöd till den som skulle utkämpa striden, både genom att hjälpa till med praktiska detaljer som att göra upp om tid och plats och se till att värjan eller pistolen fanns på plats, men också för att agera vittne och se till att allt gick rätt till. 

Idag är dueller med värja eller pistol inte så vanliga. Och kanske är det lite halsbrytande att jämföra forna tiders dueller med möten mellan statliga eller kommunala handläggare och personer som söker och stöd eller hjälp från samhället. Inte desto mindre är det utgångspunkten för ett nytt projekt i regi av DHR och Personskadeförbundet RTP. 

Tanken är de båda organisationerna ska utbilda volontärer bland de egna medlemmarna till att bli sekundanter åt andra medlemmar som vill ha hjälp och stöd i kontakter med myndigheterna. Sekundanten ska dels fungera som ett bollplank och hjälpa den sökande att hitta sina bästa argument och bli tydlig i sin kommunikation, men den ska också följa med till själva mötet med handläggaren för att finnas som ett stöd vid den sökandes sida. 

»Om du sitter ansikte mot ansikte med en handläggare som har makten att ge avslag och förändra din livskvalitet, till det sämre eller till det bättre, så är det lätt att bli nervös.«

Amad Lindblom, projektledare

– Om du sitter ansikte mot ansikte med en handläggare som har makten att ge avslag och förändra din livskvalitet, till det sämre eller till det bättre, så är det lätt att bli nervös, säger Amad Lindblom som leder arbetet med Sekundantprojektet. 

Nervositeten kan göra det svårt att förklara varför du behöver den insats man har ansökt om. Det är inte ovanligt att bli blockerad eller att känna sig ifrågasatt när handläggaren ställer följdfrågor. 

Tanken med Sekundantprojektet är att den sökande ska få hjälp att komma bättre rustad till mötet med handläggaren. Om man redan innan mötet har fått möjlighet att gå igenom vad ska säga och vilka frågor man kan förvänta sig att få, minskar risken för att bli nervös och blockerad. 

– Du kan få höra hur det låter när du säger ditt svar högt. Tillsammans kanske ni kan fundera på hur svaret ska formuleras så att handläggaren förstår det på rätt sätt. 

Konceptet med sekundanter bygger på en dansk modell som har praktiserats i fjorton år. I Danmark kallas sekundanten för bisittare, men i övrigt är sig mycket likt i den svenska versionen. Precis som i Danmark kommer man i normalfallet att ha tre möten mellan den som vill ha stöd i samband med ett myndighetsärende och sekundanten.

1 Det första är ett förberedande möte där man träffas för att bolla hur och med vad den sökande vill ha stöd med. Det kan handla om att testa olika argument och ordval, formulera frågor eller gå igenom vilka handlingar som behöver finnas inför mötet med handläggaren. 

– Man kanske ses hemma, på ett fik eller digitalt via ett teamsmöte, säger Amad Lindblom.

2 Andra träffen är vid själva mötet med handläggaren. Enligt svensk lag får den som söker om insatser från myndigheter, som kommunen eller Försäkringskassan, ta med en person som stöd i processen. Här spelar sekundanten en liknande roll som gamla tiders sekundanter gjorde när det var dags för duell.

– Sekundanten är inte ett ombud, den ska inte föra din talan. Men det kan finnas situationer när sekundanten kan efterfråga förtydliganden eller stötta om den sökande blir nervös eller stressad. Men det måste man ha gjort upp om innan, säger Amad Lindblom och tillägger:

– Men även om man får tillåtelse att ingripa i mötet måste förväntningarna på sekundanten hållas på en nivå där det är tydligt att det är den sökande som äger frågan och som är experten. Ingen annan ska ta över. 

Dessutom blir sekundanten ett vittne till att mötet går rätt till och att samtalsklimatet är bra. 

– Om man är två personer i ett möte kan det hända att båda parter brusar upp eller tar sig för stora friheter. Men om det finns en tredje person med så kanske det kan bidra till att de inblandade tänker till och dämpar känslorna. 

3 Det tredje mötet är för avstämning. Det kan handla om de klassiska sportfrågorna: Hur tyckte du att det gick? Hur känns det? Men det är även ett tillfälle att ge återkoppling på om förberedelserna var bra och om det finns en väg framåt för den sökande. 

Inför projektstarten har DHR och RTP gjort en enkätundersökning bland sina medlemmar som visar att det finns en stor efterfrågan på stöd i samband med myndighetskontakter. I enkäten svarar många att de vill ha hjälp av någon som har koll på juridik och hur Försäkringskassan fungerar, men det var minst lika viktigt med ett bra bemötande och att sekundanten har egen funktionsnedsättning. 

– De allra flesta vill framför allt ha en person som lyssnar och hjälper dem att tänka inför ett möte med handläggaren, säger Amad Lindblom.

»Förhoppningen är att om vi lyckas med att stärka personens röst och se till att informationen når handläggaren på ett bra och konkret sätt, så kommer vi att få bättre beslut.«

Amad Lindblom

Det är viktigt att den som söker om stöd av en sekundant har realistiska förväntningar. Sekundanten är ingen superhjälte som fixar snabba resultat. 

– Vi kan ju inte garantera att en person får ett bättre beslut. Förhoppningen är att om vi lyckas med att stärka personens röst och se till att informationen når handläggaren på ett bra och konkret sätt, så kommer vi att få bättre beslut. Men det är inget vi kan garantera. 

För att bli sekundant ska man leva med en funktionsnedsättning. I övrigt krävs ingen särskild utbildningsbakgrund eller specifik kunskap om olika myndigheters förvaltningsprocesser. 

– Din utbildning är att du har erfarenhet av att vara i liknande situationer. Du tycker också om att bygga förtroendeskapande relationer, att lyssna andra människor och hjälpa dem att reflektera över sin situation, säger Amad Lindblom. 

Det krävs också att man vill ge av sin tid. Under ett år förväntas en sekundant träffa tre personer, vilket alltså innebär nio träffar, ofta under kontorstid. 

Alla sekundanter ska genomgå en utbildning där de bland annat får lära sig om bemötande, rollspel och ur man ställer ickevärderande frågor till personer som befinner sig i sorg eller ilska. Det sista är inte minst viktigt, menar Amad Lindbom. Att kunna lyssna in den sorg som den sökande kan känna inför sin livssituation är något som en handläggare ofta inte har tid till. 

– Under ett kort möte kanske du inte känner att du får tillfälle att tala om hur pressad din livssituation är, hur jobbigt du har haft det och hur det har påverkat dig. Förhoppningen är att du får detta sagt tillsammans med sekundanten och att sekundanten hjälper dig att lyfta det som är viktigt att du för fram till handläggaren. 

En viktigt del av projektets arbete är att utforma stöd till de som väljer att bli sekundanter. Tanken är att bygga en gemenskap mellan sekundanterna med återkommande workshops där man kan utbyta erfarenheter och ge stöd till varandra. 

– Det är viktigt att sekundanten inte känner sig ensam. Den är en del av en gemenskap. Vi kommer alltid att backa upp med information och hjälp vilket kan göra att man känner sig trygg i situationen även om den sökande ställer frågor som man inte kan svara på.