Detta är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kär, förälskad, älska. På en bilresa tillsammans med kollegor för någon månad sedan kom vi, med utgångspunkt i vad vi lägger i att känna kärlek, in på de missförstånd som avsaknad av gemensamma definitioner av ord och begrepp kan leda till. När det gäller begreppen ovan kan skilda bilder av vad orden står för leda till obalans och hjärtesorg i en ny och ömtålig kärleksrelation. I andra fall kan missförstånd och felaktigt användande av definitioner leda till allvarligare och strukturella problem som inte rättar till sig med tiden.
ANNONS 
Ord och deras betydelse är ständigt på tapeten och ska så vara i sammanhang där vi samlas kring engagemang för att förändra människors livsvillkor och samhällets syn genom att arbeta med politik, lagstiftning, strukturer, värderingar och kamp för våra rättigheter.
»När orden används fel eller betydelser tenderar att gå förlorade handlar det om så mycket mer än om att uttrycka sig korrekt.«
Maria Johansson
DHRs nästan hundraåriga historia tar oss genom organisationens namn med på en resa av både förändrat synsätt och förändrat språkbruk. Från vanför, via handikappbegreppet som först stod för individen och sedan för de hinder samhället skapar (för att nu vara förpassat till golfen), till dagens fokus på rätten till delaktighet.
Ord är viktiga. Ord bär med sig både värderingar och betydelse. När orden används fel eller betydelser tenderar att gå förlorade handlar det om så mycket mer än om att uttrycka sig korrekt, det kan skymma behovet av samhällsförändring och osynliggöra ansvar.
Just nu är begreppet funktionsvariation föremål för diskussion. Semantiskt är funktionsvariation just variation av funktioner, något vi alla har och som inte på något sätt säger att denna varierande funktion innebär en funktionsnedsättning. (Att lägga till normbrytande före ger förstås en annan betydelse.) I förlängningen – om nu alla har funktionsvariation som många gånger tyvärr blandas ihop med funktionsnedsättning, ja då behöver vi ju inte diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning och ingen funktionshinderpolitik.
Funktionsnedsättning kopplas till individen och funktionshinder är de hinder som vi människor skapar när vi inte utgår från att alla ska kunna delta. Vi är många som på olika sätt har ett ansvar för att identifiera, undanröja och förebygga funktionshinder – det som funktionshinderpolitiken går ut på. Urholkandet av betydelsen av begreppet funktionshinder är väldigt allvarlig och gör dels att ansvaret osynliggörs men bidrar också till att hindra insikten om betydelsen av, och möjligheten, att undanröja funktionshinder.
En annan begreppsförändring som riskerar att skymma sikten för uppgiften är benämningar som dykt upp när begreppet handikappråd fasats ut. Jag minns hur vi från DHR tillskrev dåvarande Sveriges kommuner och landsting med rådet att förespråka användande av funktionshinderråd när handikapp skulle tas bort. Råd som har till uppgift att arbeta just med att identifiera, undanröja och förebygga de hinder samhället skapar. Nu finns kommuner som kommit att kalla sina råd för tillgänglighetsråd vilket leder till en begränsning. Tillgänglighet är grundläggande och en förutsättning för att kunna åtnjuta sina rättigheter inom alla samhällsområden, men allt är inte tillgänglighet.
På andra håll kallar man sina råd för funktionsstödsråd eller liknande, vilket också blir fel om än åt andra hållet, med avgränsning till behovsprövade individuella insatser. Har också sett funktionsnedsättningsråd vilket helt felaktigt flyttar fokus från nödvändig samhällsförändring till att handla om diagnoser och funktionsnedsättningar.
Viktigare än att använda rätt terminologi är att våga prata, att mötas istället för att låta bli av rädsla för att göra fel. Av personer som ägnar stora delar av sin tid för att professionellt eller ideellt arbeta för rättigheter utifrån ett funktionshinderperspektiv förväntar jag mig samtidigt ett medvetet och tydligt användande av orden. Som enskilda bestämmer vi så klart var och en hur vi vill benämna och identifiera oss själva. Men låt oss använda ett språkbruk som inte skymmer sikten.
Detta är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
