Tid för fler hissar

Det är både möjligt och lönsamt att göra stora delar av bostadsbeståndet tillgängligt. Med fler hissar i befintliga hus kan äldre bo kvar hemma och kommunerna spara pengar. Nu ökar trycket på ett nytt hissbidrag för att göra miljonprogrammet tillgängligt.
Runt omkring i Sverige finns det ungefär 70 000 trapphus som saknar hiss. En stor del av dessa finns i trevåningshus från 50- och 60- och 70-talen, många byggda inom den stora bostadssatsning som kallades miljonprogrammet. De finns i princip överallt. Såväl i större städer men också i mindre kommuner på mindre heta bostadsmarknader.
Att det finns en stor mängd otillgängliga trappuppgångar där ute har visats av studier gjorda genom åren. När allmännyttan i Göteborg inventerade sina lägenheter för några år sedan var det bara drygt tio procent som klarade tillgänglighetskraven. Resultaten bekräftas av flera av de tillgänglighetsinventeringar som kommuner gjort med stöd från Boverket.
– De siffror som kommer fram nu visar att det som byggdes under miljonprogrammet är väldigt otillgängligt. Jag tror att det ligger där någonstans. Och det är ju ingen bra siffra om man ser till hur den demografiska utvecklingen ser ut, säger Charlotte Teglgaard Pålsson, branschansvarig på Hissförbundet, som samlar företag som tillverkar, monterar och underhåller hissar och rulltrappor.
Ungefär hälften av alla de personer över 65 som bor i flerbostadshus bor just i de här hisslösa trapphusen. Enligt den statliga utredningen »Bostäder att bo kvar i« som kom tidigare i höst handlar det om 375 000 personer. Och mycket talar för att de blir fler. Vi blir allt äldre och i takt med att 80-plussarna ökar i antal blir staplarna i prognoserna över vårdkostnader allt längre. Mellan 2015 och 2030 uppskattas kommunernas kostnader för särskilt boende öka med över 50 procent.
– Det här är en fråga som kommer att explodera, men politikerna har inte riktigt insett problemet ännu, säger Charlotte Teglgaard Pålsson.

Argumenten för tillgänglighetsskapade åtgärder blir alltså allt mer värda i pengar. Något som blir väldigt tydligt i en rapport som Hissförbundet har tagit fram tillsammans med pensionärsorganisationen SPF Seniorerna. Rapporten drar slutsatsen att Sveriges kommuner kan spara stora pengar om fler bostadshus blir tillgängliga genom att installera hiss.
Ekvationen ser ut så här: När äldre personer som bor i otillgängliga hus med stigande ålder förlorar rörelseförmåga kan de inte längre ta sig in och ut i huset. De tvingas därför att flytta, ofta till ett särskilt boende som finansieras av kommunen. Kostnaden för särskilda boenden är betydligt högre för kommunen än om den äldre personen bor kvar hemma och får hjälp av hemtjänsten. När otillgängliga trapphus görs tillgängliga med hjälp av hiss kan tidpunkten när den äldre personen tvingas flytta till särskilt boende skjutas framåt och kommunen sparar pengar.
Enligt analysen från de båda intresseorganisationerna visar att en installation av hiss i en genomsnittlig trappuppgång kan generera av besparing åt samhället på mellan en och 1,6 miljoner kronor under hissens beräknade livslängd, bara genom sänkta kostnader för vård och omsorg.
Nya hissar kan alltså spara mycket pengar att åt samhället. Men som vanligt finns här också ett problem. Kort sagt: Kommunerna tjänar på nya hissar men det är fastighetsägarna som får stå för notan.

I runda tal kostar det en miljon kronor att installera en hiss i ett befintligt trapphus. En ganska stor investering som kan vara svår att räkna hem ekonomiskt för en enskild fastighetsägare.
– Hiss ökar tillgängligheten i en fastighet och höjer attraktiviteten på den fastigheten då det är fler som kan tänkas vilja flytta till den fastigheten. Det möjliggör också kvarboende längre, vilket är positivt då man har trygga kunder, säger Richard Silverfur, näringspolitisk expert hos Fastighetsägarna Sverige.
Problemet är bara att ett mer attraktivt hus inte nödvändigtvis är företagsekonomiskt lönsamt. Kommunernas intresse av tillgängliga trapphus ger alltså inte någon vinst för ägaren av fastigheten.
Nu finns det dock en känd lösning på problemet. Hissbidrag är en gammal innovation som prövades i Sverige redan på 80-talet. Flera av våra grannländer, som Finland och Norge, har också infört olika former av bidrag till fastighetsägare som förbättrar tillgängligheten genom att installera hiss i äldre hus.
Och kanske är det dags för ett nytt hissbidrag även i Sverige. I oktober levererade den statliga utredaren Ewa Samuelsson betänkandet »Bostäder att bo kvar i« som bland annat innehåller flera förslag till hur det befintliga bostadsbeståndet ska bli mer tillgängligt. Bland förslagen finns ett nytt statligt stöd för installation av hiss i befintliga flerbostadshus. Enligt förslaget ska staten gå in med halva kostnaden för en hissinstallation, upp till 650 000 kronor per trapphus.
Hos Fastighetsägarna välkomnar Richard Silverfur förslaget.
– Där det är möjligt och inte blir för dyrt där vill våra medlemmar installera hissar. Det generella önskemålet är att det ska vara incitamentsbaserat och inte tvingande att installera hiss i efterhand eftersom det inte alltid går och investeringskostnaderna kan bli väldigt höga. Därför kan ju ett sådant här bidrag, om det utformas rätt, öka incitamenten.
Han önskar att politikerna kopplar ett investeringsstöd till hissar med andra satsningar för fastighetsägarna. Ett exempel skulle vara att underlätta påbyggnad av ytterligare våningar på befintliga trevåningshus.
– Vi behöver ju inte bara skapa flera tillgängliga lägenheter utan vi behöver ju också skapa fler lägenheter totalt och här borde man kunna hitta någon lösning där man slår flera flugor i en smäll.
Även på DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder faller idén om ett hissbidrag i god jord.
– Det är utmärkt att man utvidgar bostadsbeståndet, vilket man gör när fler hus blir tillgängliga. Men det är inte självklart bra med ett generellt investeringsstöd, säger Karolina Celinska, ombudsman för tillgänglighetsfrågor.
Hon vill se ett selektivt bidrag till byggnader byggda under en viss tid där det finns bra planlösningar som fungerar för personer med nedsatt rörelseförmåga och där det bor många äldre och barnfamiljer som kan ha glädje av hiss.
Det föreslagna hisstödet är omgärdat av några sådana krav. Bland annat anser utredaren att det måste genomföras en kommunal inventering av bostadsbeståndet innan stödet kan betalas ut. Det ska även krävas att kommunen prioriterar vilka områden som har särskilt stora behov av tillgängliga bostäder och att fastighetsägaren gör själva entrén till trapphuset tillgänglig.
– Nyare bostader som inte är tillgängliga tycker vi att man ska lösa på annat sätt än ett hissbidrag. Där finns sanktionsmöjligheter för byggnadsnämnder och länstyrelser som vi anser att man ska använda, säger Karolina Celinska.
Charlotte Teglgaard Pålsson och Hissförbundet är också positiva till utredningens föreslagna investeringsstöd.
– Det påminner mycket om det stöd som finns i Finland och som fungerar väl. Det man skulle kunna diskutera är om det även skulle finnas möjlighet till ett kommunalt stöd, som det gör i Finland säger hon.

I Finland är målsättningen att bygga ungefär 500 hissar per år. De 300 miljoner kronor som Ewa Samulesson vill satsa per år skulle ge ungefär 600 nya hissar. Ett stöd som, om det blir verklighet, kan ge hissbranschen en hygglig ökning av omsättningen. Utredningen räknar med att marknaden ökar med åtta procent.
– Det är klart att det påverkar branschen positivt och även sysselsättningen. Det anställs redan idag många inom branschen eftersom det byggs så mycket, säger Charlotte Teglgaard Pålsson.
Samtidigt håller hon fram att branschen har jobbat hårt för att få till lösningar att sätta in just i miljonprogramshus. Idag går det att sätta in hiss i nästan alla befintliga trapphus.
– Det finns också många olika hisslösningar där man jobbat mycket med utseendet. Om man sätter in en hiss i ett litet trapphus kan det vara bra att välja en lösning där man har en glashiss för att det inte ska bli för mörkt. Det finns mycket att välja på i dagsläget.