Tester gav bättre tillgänglighet

Med hjälp av personer som själva har funktionsnedsättning har Stadsmuseet i Göteborg utvecklat sin egen metod för att göra verksamheten tillgänglig. Nu vill man sprida erfarenheterna till fler.
I tre år har Stadsmuseet varit en testbänk där  ungefär 130 personer med olika funktionsnedsättningar har agerat konsulter inom ramen för projektet Funktek. Konsulterna, eller ”funktek-piloterna” som projektet har valt att kalla dem, har testat och utvärderat museets olika verksamheter ur tillgänglighetssynpunkt.
– Totalt har vi genomfört runt 80 workshops där vi har testat många delar i museets verksamhet, allt från texter till korridorer, ljus och teknik. Och vi har inte bara testat en gång utan testat och ändrat och testat det vi har ändrat bara för att testa igen. Nu har vi kommit fram till något som funkar just för tillfället men vi har blivit medvetna om är detta är något vi behöver hålla på med hela tiden, säger Rebecka Bergström Bukovinszky, projektledare för Funktek.
Rent praktiskt har arbetet gett museet nya kunskaper om tillgänglighet och en djupare förståelse för problematiken. Enligt Rebecka Bergström Bukovinszky spänner insikterna över allt från syn- och hörseltolkning till bemötande och framkomlighet.
–  Vi har självklart byggt om det fysiska rummet med tanken att det ska ha samma värde när man tar sig runt. Innan projektet pekade vi med stora pilar mot trapporna för att hänvisa besökarna vart de skulle gå medan vi inte pekade alls mot hissarna. Det är en symbolisk grej som vi inte tänkte på, men redan där skapade vi en a- och en b-lösning. Nu har vi gjort om det och idag när vi har invigningar så har vi röd matta till både hissar och trappor.
Funktek-piloternas arbete har även lett fram till nya satsningar på audioguider och projektet har även tagit fram en app som ska göra det lättare för museet att spela in all text i en utställning för att besökarna ska kunna få den uppläst eller tecken tolkad. De har även gått igenom tillgängligheten till personalutrymmena.
– Vi gjorde massa insatser för besökarna men ställde oss sedan frågan hur det är att jobba här? Vi har personal som använder rullstol och som inte kunde ta sig till chefens rum eller alla våra möteslokaler, säger Rebecka Bergström Bukovinszky.
Hur har besökarna reagerat?
– Framför allt märker vi att andra grupper kommer till oss. Ett exempel är de stadsvandringar vi har varje sommar. Tidigare har vi gått i ganska högt tempo på platser med kullerstenar och liknande, utan att tänka på att det är ett problem. Efter att funktek-piloter följt med på några vandringar så har vi under de senaste åren kunnat förbättra oss. Nu har vi till exempel stadssittningar på olika platser i stadsrummet, vi har promenader och vandringar. Utan att det ska bli särlösningar vill vi erbjuda människor att ta det i den takt som passar dem. Framför allt väljer vi rutter där alla kan vara med.
Under senare år har tillgänglighetsfrågan blivit allt hetare hos svenska museer. Utbildningar, projekt och särskilda utställningar med fokus på att spegla verkligheten för personer med funktionsnedsättning har blivit vanligare. Men fortfarande sker mycket av arbetet i avgränsade projekt och tillfälliga satsningar. Finansiering är ett grundläggande problem som Ett grundläggande dilemma är finansiering.
När projektet hos Göteborgs stadsmuseum nu avslutas försvinner också pengarna från Allmänna arvsfonden som bland annat har avlönat funktek-piloterna. Utan den finansieringen är det osäkert hur metoden ska leva vidare, säger Rebecka Bergström Bukovinszky.
– Det är viktigt att hela kulturförvaltningen jobbar med det här, inte bara ett museum. Alla museer ska ta till sig detta. Det har bildats en grupp inom förvaltningen som ska jobba med tillgänglighet, men hur det ska gå till vet vi inte ännu.
Samtidigt hoppas man att erfarenheterna från projektet fångas upp av andra. Lagom till avslutningen lanserar man en handbok, en film och ett underlag för en workshop om tillgänglighetsarbete som man vill ge spridning till museer och andra aktörer inom kultursfären. Rebecka Bergström Bukovinszky är försiktigt förhoppningsfull inför utvecklingen.
– Det kanske är ett sådant skede nu när kulturvärlden har börjat få upp ögonen för tillgänglighetsfrågor. I många år pratade man bara men sedan fem år tillbaka har många börjat jobba med frågorna.