Om man är samhällsengagerad och vill förändra samhället måste man förhålla sig till begreppet Makt. En av de klassiska analyserna av begreppet makt är den av sociologen Steven Lukes. Förenklat skiljer han på tre dimensioner av makt. I den första dimensionen fokuserar man på makten över beslutsfattande, i den andra fokuserar analysen på makten att bestämma över vilka frågor som är på den politiska dagordningen – och vilka frågor som sorterats bort.
Den tredje dimensionen är mer komplex och handlar om makten att definiera verkligheten – vad som uppfattas som problem eller inte. För en intresseorganisation kan det praktisk handla om att påverka politiker att fatta visst beslut (första dimensionen) eller att bedriva opinionsbildning för att få upp en fråga på den politiska dagordningen (andra dimensionen).
Men den verkliga makten ligger ofta i den tredje dimensionen, att påverka människors tankar och känslor. Detta är ofta ett långsiktigt arbete som kräver andra verktyg än den med första och andra dimensionen.
Funktionshinderrörelsen har av tradition varit starkt fokuserad på maktens första dimension, vilket den extremt stora mängden samrådsorgan är ett uttryck för. Många organisationer har även successivt tagit sig an den andra dimensionen, och börjat påverka media och den politiska dagordningen. Marschen för tillgänglighet och Torsdagsaktionen är två tydliga – och framgångsrika – exempel på det.
Däremot är det långsiktiga arbetet att påverka idédebatten och kunskapsproduktionen fortfarande kraftigt underutvecklat. Det skiljer sig från många andra samhällsorganisationer som allt mer lagt om sitt arbete.
Ett exempel är TCO som minskat sitt centrala kansli och startat tankesmedjan Futurion. Futurion ska jobba forskningsnära, göra fakta lättillgänglig och skapa processer och arenor för samtal och dialog. Tankesmedjor har blivit allt vanligare i Sverige som drivande kraft för nya idéer och innovationer i den politiska beslutsprocessen. De ses som en del i en utveckling där akademisk kunskap och expertis får större roll i utformningen av samhällspolitiken. Tankesmedjans syfte kan sägas vara att samla och förmedla idéer från akademi, samhällsdebatt och organisationsliv för att utveckla politiken.
Tankesmedjan ska även bidra till att stimulera till en faktabaserad debatt och höja kunskapsnivån bland olika målgrupper. Den fungerar som en länk mellan organisationer, media, forskning, administration och politik.
Jag är för min del övertygad om att funktionshinderrörelsen måste sätta igång ett långsiktigt arbete för att bidra med egna analyser av samhällsutvecklingen och egna idéer/förslag, till exempel genom att starta en tankesmedja. Många delar av funktionshinderpolitiken står mer eller mindre stilla och bristen på nya idéer är skriande. Arbetsmarknadspolitiken är ett sådant exempel, där lönebidrag och Samhall i stort varit de enda verktygen sedan Hedenhös.
Dessa tankar är inte nya och har framförts tidigare. Men man ska inte sticka under stol med att intresset att sätta igång ett långsiktigt påverkansarbete hittills inte har varit särskilt stort inom funktionshinderrörelsen. Det är dags att ändra på det!
Ta makten över tanken
Lars Lindberg: Det långsiktiga arbetet att påverka idédebatten och kunskapsproduktionen är fortfarande kraftigt underutvecklat
Mycket intressant, ett problem vi alla med funktionshinder har, men hur ska vi gå till väga?