Tillgängligheten till landets kommunala idrottsanläggningar har fortfarande brister och många idrottsföreningar saknar en plan för hur tillgängligheten kan bli bättre.
Parasport Sverige och hissföretaget Kone har tillsammans undersökt hur det arbetas med tillgänglighet bland svenska idrottsföreningar. Drygt 2000 föreningar har svarat på frågor om hur tillgängliga deras verksamhet är för personer med funktionsnedsättning, vilka brister som finns i tillgängligheten och hur de jobbar för att förbättra situationen inför framtiden.
Hälften svarade att deras idrottsanläggning i dagläget inte har tillräckliga tillgänglighetsanpassningar. Den vanligaste bristen är automatsik dörröppnare, men många uppger också att det saknas ramper, anpassade toaletter och tillgängliga duschar och omklädningsrum.
Samtidigt är det bara en liten minoritet av de svarande som har mötts av klagomål på tillgängligheten.
Undersökningen visar också att det är ovanligt att idrottsföreningarna har någon plan för hur anläggningarna ska bli tillgängliga. Sex av tio svarar att de helt saknar en sådan plan. Två av tre uppger även att de saknar kunskap om tillgänglighets eller inte vet om de har tillräckliga kunskaper.
– Undersökningen synliggör konkreta problem som idag finns. Vi ser att vi har mycket kvar att göra innan tillgänglighetsperspektivet blir en grundläggande rättighet, säger Johans Strid, generalsekreterare på Parasport Sverige i rapporten.
› Här finns hela undersökningen
Otillgänglighet fortfarande ett hinder för idrott
Tillgängligheten till landets kommunala idrottsanläggningar har fortfarande brister och många idrottsföreningar saknar en plan för hur tillgängligheten kan bli bättre.