Nu ska myndigheter handla tillgängligt

Nya EU-regler ställer tuffare krav på offentliga sektorn. Hänsyn till tillgänglighet ska tas vid alla större inköp. Men i Sverige släpar lagstiftningen efter.

Sedlar i en hög med en tusenlapp i mitten
varje år upphandlar svenska myndigheter för över 600 miljarder kronor (Foto: Riksbanken)

Nya EU-regler ställer tuffare krav på offentliga sektorn. Hänsyn till tillgänglighet ska tas vid alla större inköp. Men i Sverige släpar lagstiftningen efter.
Statliga myndigheter, kommuner och landsting köper varje år in varor och tjänster till ett värde av ungefär 600 miljarder kronor. Det handlar om allt från byggentreprenader till kollektivtrafik och IT-system. Hur inköpen ska gå till är omgärdat av EU-gemensamma regler. Alla större inköp måste upphandlas på den inre marknaden. Kontrakten ska gå till den leverantör som bäst uppfyller krav på produkter och pris. Syftet är att använda skattepengarna på ett effektivt sätt samtidigt som konkurrens och gränsöverskridande handel inom stimuleras.
Från att tidigare ha haft stort fokus på grundläggande funktion och pris har upphandlingen på senare år inriktats allt mer mot att också omfatta krav på till exempel social och ekologisk hållbarhet. En aspekt av detta är att ställa krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning.
Sedan några år tillbaka är det möjligt för myndigheterna att göra detta, men det är inget absolut krav. Sedan mitten april gäller dock nya EU-regler som går längre än de gamla reglerna.
– Från att tidigare ha haft möjlighet att ställa krav på tillgänglighet inför man nu en skyldighet för upphandlande myndigheter att säkerställa tillgängligheten när upphandlingsföremålet ska användas av fysiska personer, säger Lisa Sennström på Upphandlingsmyndigheten.
Exakt vad denna förändring i praktiken innebär är inte helt klart. För trots att Sverige har haft två år på sig sedan EU-direktivet antogs har direktivet ännu inte jobbats in i svensk lagstiftning. Denna beräknas komma på plats först nästa år. Men, det betyder inte att upphandlarna kan luta sig tillbaka och strunta i tillgängligheten.
– Vi har kommit fram till att vissa av de här bestämmelserna ska tillämpas trots att det inte genomföret i den svenska lagstiftningen. Och ett av de här områdena som vi ser kan få direkt effekt är just det här att man ska säkerställa tillgänglighet, säger Lisa Sennström.
Upphandlingsmyndigheten rekommenderar därför att tekniska specifikationer redan nu utformas så att de tar hänsyn till tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning och samtliga användares behov. Frågan är dock hur det ska gå till i praktiken?
– Idag saknas det ofta kunskap om tillgänglighet hos de som jobbar med upphandling. Många gånger kan man lägga till en allmän skrivning om att det som köps ska vara tillgängligt men det måste specificeras i detalj vilka krav som ställs för att de ska få praktisk betydelse, säger Karolina Celinska, tillgänglighetsexpert på DHR – förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder.
Hon tror att de nya bestämmelserna, rätt använda, kan få betydelse för tillgängligheten till flera viktiga samhällsfunktioner och nämner kollektivtrafik och kommunal service som exempel. Men för att upphalindgskraven ska få genomslag behövs väl genomarbetade tekniska specifikationer.
– Kompetensen hos upphandlarna måste höjas enormt. De måste bli mycket bättre på finliret när det kommer till tillgänglighet, säger Karolina Celinska.
Upphandlingsmyndigheten planerar att under året göra en närmare analys av hur kravet på tillgänglighet ska tolkas och vilket stöd som upphandlande myndigheter behöver för att kunna uppfylla kraven. Lisa Sennström konstaterar att kunskapskraven på dem som arbetar med upphandling generellt har blivit högre. Upphandlingar ska inte bara ta hänsyn till tillgänglighet, de kan även behöva koll på allt från villkoren i svenska kollektivavtal till ILOs kärnkonventioner och olika miljömärkningar.
– Det är väldigt många krav som ställs på upphandlande myndigheter, som kanske inte har kompetens inom alla områden. Och det kan man ju inte ha om man upphandlar allt mellan himmel och jord i till exempel en liten kommun.
Därför blir det avgörande att Upphandlingsmyndigheten kan sammanställa lättillgänglig information om de nya kraven, menar hon, men det är också viktigt att de som upphandlar tar vara på den kompetens som finns internt på myndigheten.
– I en kommun kan det till exempel finnas en tillgängligssamordnare. Då gäller det att samarbeta i den egna organisationen och koppla i hop den funktionen med upphandlingsenheten, säger Lisa Sennström.