Ett bemanningsföretag fälls för diskriminering sedan en kvinna med nedsatt arbetsförmåga nekats deltidsarbete.
Att erbjuda extraarbete till studenter har sedan en längre tid blivit en nisch för flera bemanningsföretag. Företagen rekryterar studenter eller andra personer som redan har en annan huvudsaklig sysselsättning på minst halvtid för att hyra ut dem till företag som behöver personal på deltid.
Kravet på annan huvudsaklig sysselsättning innebär att flera bemanningsföretag sagt nej till personer med funktionsnedsättning som har nedsatt arbetsförmåga och därmed inte kan arbeta mer än deltid. I en aktuell dom konstaterar dock Arbetsdomstolen att ett sådant krav kan vara indirekt diskriminering.
Domen slår fast att ett Bemanningsföretaget Manpower Student AB har utsatt en kvinna för diskriminering sedan hon nekats deltidsarbete med hänvisning till kravet på annan huvudsaklig sysselsättning.
Kvinnan har nedsatt arbetsförmåga och sjukersättning på 50 procent och har vid flera tillfällen sedan 2015 ansökt om att ingå i företagets bemannningspool. Företaget menade dock att hon inte uppfyllde kravet på annan huvudsaklig sysselsättning och nekade därför anställning.
Företaget har hänvisat till att kravet finns inskrivet i de kollektivavtal som gäller på området. Kravet på på annan huvudsaklig sysselsättning är till för att korttidsjobb genom bemanningsföretag som inte erbjuder lön mellan uppdragen ska vara en arbetstagares huvudsakliga inkomst. Arbetsdomstolen menar dock att det syftet med kravet inte rättfärdigar att personer med funktionsnedsättning utestängs.
Fallet har drivit av Diskrimineringsombudsmannen (DO) som i ett pressmeddelande menar att arbetsmarknadens parter måste beakta diskrimineringslagen när de träffar kollektivavtal.
Bemanningsföretaget döms att betala 110000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan.
› Här finns domen från Arbetsdomstolen
