Myndighet efterlyser mer kontroll av assistansen

Lagstiftningen om personlig assistans dras med flera problem, menar Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i en ny rapport och lyfter nya regleringar för att minska utgifterna.
De ständigt ökade utgifterna för personlig assistans har varit föremål för flera utredningar och myndighetsrapporter under det senaste decenniet. Myndigheternas tillämpning av regelverket, marknadens utveckling och inte minst det ökande antalet beviljade assistanstimmar har sysselsatt åtskilliga utredare i statlig tjänst.
Senast i raden är Inspektionen för socialförsäkringen som efter att ha analyserat statistik enskilda fall och lagtexter kommer fram till att konstruktionen av ersättningen i sig driver upp utgifterna.
– Det är flera aspekter som hänger i hop. Det ena är att lagstiftningen är otydlig. Här finns flera centrala begrepp som inte är definierade, som självständighet och att leva som andra, säger Helena Höög, projektledare på ISF.
Myndigheten konstaterar att det genomsnittliga antalet beviljade timmar har ökat kontinuerligt, månad för månad, under åren 2002 till 2013. 2002 hade en genomsnittlig assistansanvändaare lite drygt 90 timmar i veckan. 2013 låg genomsnittet närmare 120 timmar per vecka.
Att lagen inte tydligt konkretiserar vad begreppen självständighet, delaktighet och att leva som andra är en bidragande orsak till ökningen, menar ISF.
– Om man bortser från de grundläggande behoven så är det inte tydligt vilka behov som ska tillgodoses med personlig assistans. Det är inte definierat vad det innebär att leva som andra, det finns inget tak, säger Helena Höög.
ISF menar även att fördelningen av ansvaret på två huvudmän har betydelse för ökningen av beviljade timmar. Det kan till exempel innebära problem med gränsdragning mellan personlig assistans, andra kommunala insatser och sjukvård, skriver myndigheten.
Därtill pekar man på att lagstiftningen ger incitament åt både kommuner och enskilda som driver upp antalet beviljade timmar. Det kan handla om tillfällen där föräldrar och närstående arbetar som personliga assistenter eller där kommuner väljer personlig assistans framför lösningar med boendeservice eller gruppbostäder.
Ytterligare en faktor som ligger bakom det ökade timantalet är svårigheten att följa upp hur ersättningen används, menar ISF. I rapporten lyfter de möjligheten att närmare koppla ihop beslut och utförande för att säker ställa att de insatser som ligger till grund för beslutet också utförs.
– Det handlar om att säkerställa kvalitet. Det är den assistansberättigade själv som ska avgöra vad som är kvalitet, men lagen tar ingen hänsyn till att vissa assistansberättigade är företrädda av en annan person som också kan vara den som är personlig assistent.
ISF menar att ett sätt att styra upp bedömningen och göra den mer förutsägbar är att utgå ifrån det internationella klassificeringssystemet för funktionsförmåga, ICF. I ICF är både språk och struktur standardiserat vilket gör det till ett objektivt verktyg, säger Helena Höög.
– Det behovsbedömningsinstrument som finns idag bygger till del på de kategorier som finns i ICF men i ICF finns också en kodning av graderna för funktionsförmåga. Det skulle kunna vara ett sätt att koppla en viss grad av funktionsförmåga till ett visst antal timmar.