»Funktionshinderrörelsen måste stå upp för asylrätten«

DEBATT: Dagens situation med stängda gränser kan stå personer med funktionsnedsättning dyrt, skriver Tobias Holmberg och kräver handling av funktionshinderrörelsen.
För ett år sedan skrev jag en debattartikel om funktionshinderrörelsens skyldighet att solidarisera sig för rätten till asyl. Då kunde varken jag eller många andra ens ana hur kommande år skulle se ut.
Idag är miljoner människor på flykt runt om i världen, inte minst från krigets Syrien. Under året har en bråkdel av dessa tagit sig till Europa och Sverige. Här har vi mött människor i nöd med debatter om »flyktingkris« och stängda gränser hela vägen genom Europa, ett symptom på den politiska idévärld vår samtid befinner sig i. En idévärld som kommer att stå oss som avviker från funktionsnormen dyrt om vi inte på allvar börjar ta plats.
Jag står fast vi det jag sa för ett år sedan: »Varför ställer jag mig i vägen när svenska staten utövar sin makt mot människor som står utanför? Jo, för att jag ser min skyldighet gentemot vår historia att stå upp för andra människor, oavsett om de kommer från Afghanistan, är svindyra medborgare med funktionsnedsättningar eller har en annan religion än vad jag har.
Vi inom funktionshinderrörelsen måste ta vår del i kampen, för ett solidariskt samhälle där det finns plats att avvika från normen, oavsett vilken. Vi är skyldiga att ta strid för ett samhälle som inte reducerar människors värde till kronor och ören, annars står vi näst på tur.«
Rörelsen svarade svalt på min uppmaning då, tyvärr. När det kom som mest flyktingar under hösten, innan gränser stängdes och när statsministern fortfarande sa »I mitt Sverige bygger vi inte murar!«, så gjordes några bra inlägg från rörelsen. Framför allt om hur avsaknaden av lagliga vägar till Europa drabbar personer med funktionsnedsättningar, gummibåtarna över Medelhavet är inte ens ett alternativ för våra bröder och systrar. Tyvärr känns det som att det stannar där.
För ett år sedan gav jag inte så konkreta förslag på hur rörelsen borde agera. Det tänker jag göra nu. Förutsättningarna ser annorlunda ut nu, det finns en massrörelse för att välkomna flyktingar till Sverige. Samtidigt finns det en avsaknad av politisk vilja.
Funktionshinderrörelsen, då adresserar jag hela den breda, bör:

• Ställa sig bakom Folkkampanj för Asylrätt.
• Ställa sina enorma tillgångar till lokaler runt om i landet till förfogande för mötesplatser och vad det nu finns behov till.
• Kritisera regeringens falska värderande av människor i kronor och ören.
• Stå tillsammans med mig på barrikaden när regeringen verkställer utvisandet av tusentals människor under året.

Samtidigt som regeringen har stängt gränserna och inskränkt asylrätten har vi sett tydliga attacker mot den personliga assistansen. Det antyds att behoven står i motsättning till varandra. Vi vet att så inte är fallet. Det är dags att vara ärliga och sluta spela de fascistiska krafterna i händerna. Vi kan bygga en stark välfärd och där i välkomna människor som flyr för sina liv. Jag är övertygad om att funktionshinderrörelsen ska spela en stor roll i formandet av vår framtid, men det kräver handling nu.
Tobias Holmberg är aktivist, vänsterpartist och tidigare ordförande i Unga Rörelsehindrade