FN: Gör konventionen till svensk lag

FNs granskningskommitté underkänner undantagen i regeringens lagförslag om hur bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. Dessutom vill man stuva om i regeringen.

FNs granskningskommitté underkänner undantagen i regeringens lagförslag om hur bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. Dessutom vill man stuva om i regeringen.
I månadsskiftet mars april frågades Sverige ut av FNs kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Frågorna var många och skiftande om hur Sverige egentligen lever upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
När kommittén nu presenterar sina slutsatser föreslår man förändringar på en uppsjö av olika samhällsområden.
Bland annat uppmanar man regeringen att se över lagförslaget om hur bristande tillgänglighet ska ses som en form av diskriminering. Kommittén uttrycker oro för att förslaget undantar företag med färre än tio anställda från kravet på skäliga anpassningsåtgärder. Regeringen bör istället vidta åtgärder så att skäliga anpassningsåtgärder genomförs på alla samhällsområden utan undantag, skriver kommittén.
Ett övergripande problem är att Sverige inte har implementerat konventionen i lagstiftningen. Därmed kan inte konventionens artiklar åberopas i domstolarna vilket är ett problem, anser kommittén och uppmanar Sverige föra in konventionen i lagstiftningen så att den kan tillämpas som svensk lag.
Ett annat problem är att uppföljningen av utvecklingen i kommunerna sker på frivillig basis, konstaterar kommittén, och uppmanar staten att se till att kommunerna tar sitt ansvar i frågan.
Kommunerna är också i fokus för kritik mot att lagarna om tillgänglighet till byggd miljö inte efterlevs. Kommittén konstaterar att kommunerna inte lever upp till kraven på tillgänglighet i planarbete och uppföljningar av byggnation.
Likaså anser kommittén att det vid alla offentliga upphandlingar ska ställa krav på tillgänglighet på ett systematiskt sätt.
Kommittén anser att Sveriges övervakning av konventionens efterlevnad har brister. Man konstaterar att de nyckeltal som finns inte täcker hela samhällsområdet och att det därför finns problem med att följa hur Sverige lever upp till konventionen.
Kritik riktas också mot att Sverige ännu inte har etablerat en oberoende institution som kan övervaka hur landet lever upp till konventionen.
Därtill uttrycker kommittén även oro för att samordningsansvaret för svensk funktionshinderpolitik ligger på socialdepartementet och förordar att det flyttas till den minister som har ansvar för mänskliga rättigheter och diskrimineringsfrågor.