Det började i pausen på en konferens, full med »funktionshinderfolk«. Peter Brusén hämtar en mugg kaffe och rattar sin rullstol till ett av de höga barborden i foajén där deltagarna förväntas fika. Han placerar sin kaffemugg på bordsskivan i huvudhöjd då två män ställer sig alldeles intill honom.
– De börjar prata om att den här typen av bord rimligtvis måste vara väldigt konstiga att sitta vid för en person i rullstol. De pratade med varandra om detta samtidigt som jag satt där. I praktiken pratade de om mig, säger Peter Brusén och andas in i någon sekund eller två.
– Jag kände mig otroligt uthängd och bokstavligen osynlig. I det ögonblicket tänkte jag att det här måste jag skriva en bok om.
Upplevelsen på konferensen blev startskottet till boken »Det gåtfulla mötet« som utkom i fjol. På nästan fem hundra sidor närmar sig Peter Brusén det mellanmänskliga mötet ur en mängd olika perspektiv. Här finns referenser till vetenskaper som psykologi, genetik, neurologi, filosofi och teknik, men även till utvecklingen av den nutida funktionshinderpolitiken. Dessutom delar Peter Brusén med sig av egna upplevelser och anekdoter från livet som rullstolsanvändare.
ANNONS 
»Jag har tänkt länge, läst mycket och ägnat ett par år åt att skriva.«
Peter Brusén
Han beskriver arbetet med boken som en lärande process där hans nyfikenhet successivt har tagit honom till nya kunskapsområden. Och även om det mellanmänskliga mötet fortfarande är bokens kärna har slutresultatet hamnat ganska långt ifrån den ursprungliga idén.
– Tanken från början var inte att skriva en klagoskrift. Men boken blev betydligt tjockare än vad jag trodde. Jag har tänkt länge, läst mycket och ägnat ett par år åt att skriva, säger han och häller samtidigt upp kaffe från en termos hemma i den röda trävillan söder om Stockholm.
Peter Brusén är i grunden psykolog och jobbade från mitten av 1980-talet och fram till pensioneringen i början av 10-talet på Socialstyrelsen med allehanda olika funktionshinderfrågor. Han har lett utvärderingar av 90-talets LSS-reform, varit enhetschef och samordnare av funktionshinderfrågor.
Strax efter millennieskiftet fick dock arbetet en ny dimension. Under en semesterresa strax efter millenieskiftet råkade han ut för en olycka där han fick en ryggmärgsskada och blev rullstolsanvändare. Erfarenheten beskrev han några år senare i boken »Livet en gång till – en ryggmärgsskadad möter svensk handikappolitik«.
När man läser »Det gåtfulla mötet« är det lätt att fascineras av mångfalden av referenser och tvära kast mellan de många perspektiven. Bland annat får vi som läser följa med hundra tusen år bakåt i evolutionen när Peter Brusén utgår från människans förmåga att härma och känna inlevelse med andra, som har en avgörande inverkan på kunskapsutveckling, socialt samspel och vår förmåga till mellanmänsklig kommunikation. Han tar avstamp i idéhistorien för att förstå hur vi bygger vår identitet och hur samhällsnormer och lagar påverkar vår syn på oss själva och våra medmänniskor.
– Det skulle vara omöjligt att prata om mänskliga möten utan att skära upp det i småbitar för att se vad man pratar om, säger Peter Brusén.
Men han pekar samtidigt på vikten av att sätta in de olika delarna i ett större sammanhang. Precis som att förståelsen för ett konstverk kan fördjupas om man känner konstnärens liv och leverne och den kontext som verket har tillkommit i.
– Jag är intresserad av konst, antropologi och genetik. Det finns säkert akademiska områden som inte alls finns med för att jag inte känner till dem.
»Empatin är grunden till hur möten utvecklas, hur man ser varandra. Då måste man även ha ett neurologiskt och genetiskt perspektiv.«
Peter Brusén
Ett av de återkommande perspektiven i boken handlar om empati och hur vår förmåga att känna in hur andra människor upplever en situation, påverkar vår syn på andra. Peter Brusén berättar med entusiasm om betydelsen av människans spegelneuroner, som är en nervcell som avger samma reaktion när vi själva upplever något som när vi ser en annan människa uppleva samma sak. När vi ser en annan person bita i ett äpple kan vi förstå och uppleva känslan av att bita i samma äpple. En fysisk egenskap som är grundläggande för att kunna känna inlevelse med andra människor och som har stor betydelse för hur vi ser på andra.
– Empatin är grunden till hur möten utvecklas, hur man ser varandra. Då måste man även ha ett neurologiskt och genetiskt perspektiv. Jag visste ingenting om detta när jag började skriva, men har varit fascinerande att upptäcka, säger Peter Brusén.
Det gåtfulla mötet
Författare: Peter Brusén
Utgiven på Egalité förslag 2021
En bok som cirklar runt funktionsnedsättning och det mellanmänskliga mötet ur ett mångvetenskapligt och samtidigt personlig perspektiv.
ISBN 978-91-986109-1-8
Men samtidigt som empatin kan vara en styrka för att lära av andra och skapa social sammanhållning kan den också vara ett hinder för att objektivt kunna se och förstå en annan människa. När vi möter en okänd person kan den trigga vår rädsla eller få oss att tycka synd om någon. Peter Brusén menar att ett möte med en person i rullstol kan ge upphov till båda reaktionerna och att ingen av dem är särskilt bra för ett jämlikt utbyte.
Han berättar om ett besök på en lunchrestaurang där han efter att ha beställt sin mat slog sig ner vid ett bord där det i andra änden redan satt en man. Utan ett ord reste mannen sig, tog sin bricka och gick till ett annat bord.
En annan anekdot handlar om hur han vid ett teaterbesök plötsligt får finna sig i att en okänd man grabbar tag i hans rullstol och börjar köra honom genom folkmassan mot salongen samtidigt som han ber människor att flytta på sig.
»Vi känner först, för det har varit evolutionärt gångbart. Det skadar inte att vara försiktig men det kan skada väldigt mycket att vara oförsiktig.«
Peter Brusén
För Peter Brusén handlar de båda historierna om olika uttryck av människans medkänsla. Där en känner olust och vill distansera sig tycker en annan synd om och vill hjälpa till (och därmed få tacksamhet tillbaka). I grunden bidrar det till att vi skapar oss förutfattade meningar om andra människor som styr hur vi agerar när vi möter dem.
– Jag har fördomar jag också. Jag undviker situationer och personer där jag är osäker på vad som kommer att hända, säger han och tillägger:
– Vi känner först, för det har varit evolutionärt gångbart. Det skadar inte att vara försiktig men det kan skada väldigt mycket att vara oförsiktig. Tanken kommer senare.
Men synen på andra människor styrs av fler parametrar än de vi har ärvt från våra förfäder. I »Det gåtfulla mötet« pekar Peter Brusén också på hur faktorer som samhällets otillgänglighet och den förda funktionshinderpolitiken bidrar till att manifestera att personer med funktionsnedsättning avviker från normen. Om den fysiska miljön stänger ute bidrar det till att befästa den diskriminerade blicken. När en person i rullstol behöver bäras in på restaurangen bidrar det till att de övriga gästerna får bilden av personer som avvikande bekräftad.
Peter Brusén pekar på hur det ofta (om än inte alltid) finns ett kluvet förhållningssätt bland allmänheten. Det är en sak att uttrycka solidaritet med gruppen och vara för lika rättigheter, men när det kommer till att praktisera jämlikhet i den privata sfären finns inte sällan en osäkerhet.
– Man bjuder inte hem en person med funktionsnedsättning så lätt, där kan man märka ett motstånd. Om man däremot skulle bli stoppad av en reporter på gatan som undrar vad man tycker om nedskärningar för personer med funktionsnedsättning så är man emot det och tycker att det är viktigt med jämlikhet.
– Jag tolkar sådana reaktioner som att man ofta är lite osäker. »Vad krävs av mig?« »Ska jag bli tvingad att hjälpa den här personen med något ?« Då drar man sig undan.
I boken går han även ganska hårt åt den svenska funktionshinderpolitiken, som han kallar för ett illusionsnummer, där nya strategier och handlingsplaner avlöser varandra utan att få några större effekter i verkligheten. Politiken ger sken av att något händer utan att det faktiskt ger några verkliga resultat.
– Jag vet inte hur många regeringsuppdrag som jag har hållit på med, rapporter som har lämnats in till departement och andra, där man tror att det finns massa argument om att det här är rätt tänkt. Sedan händer ingenting. Det blir ingen förändring av något. Den tas inte upp i media. Kunskapen och viljan flyter bara iväg, säger Peter Brusén och tillägger att han tycker att systemet med utredningar och analyser i grunden är en bra modell, men att politiken behöver bli bättre på att ta vara på den kunskap som utredningar, myndigheter och civilsamhälle skapar.
Samtidigt sätter han stort hopp till FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige har tillträtt. Framför allt tror han att den inbyggda funktionen som gör det möjligt för funktionshinderrörelsen att skriva egna skuggrapporter kan bidra till att uppvärdera erfarenheten av att leva med funktionsnedsättning och sätta fokus på vad som faktiskt behöver göras.
– Det gäller bara att man håller skuggrapporterna tillräckligt konkreta så att det går att genomföra dem. Annars faller det pedagogiska syftet, om de inte går att genomföra. Det gäller att hitta konkreta uttryck.
