Dags att sluta inkludera?

Under lång tid har inkludering varit en given punkt på agendan för alla som arbetar för jämlikhet. Inom områden som utbildning, arbetsmarknad och samhällsbyggnad pratas det ofta och mycket om vikten att inkludera olika utsatta samhällsgrupper som inte upplevs ingå i gemenskapen. Utrikesfödda, ungdomar, äldre eller personer med funktionsnedsättning nämns inte sällan som prioriterade målgrupper för att inkluderas i olika sammanhang. 

– Inkludering i sig är ofta ett för givet taget gott, men samtidigt är det någon som definierar vad det innebär att vara inkluderad och sedan inkluderar de någon annan person eller grupp. Att vara inkluderad kommer med ett maktperspektiv, säger Per-Olof Hedvall, universitetslektor vid institutionen för designvetenskaper vid Lunds tekniska högskola. 

Han är en av Sveriges ledande experter på universell utformning och har under många år varit verksam vid forskningscentret Certec. 

Ett grundläggande problem med inkludering, som också kan appliceras på diskussionen om mångfald, är att den kräver en kategorisering av människor, menar Per-Olof Hedvall. 

– Vi människor har en tendens att kategorisera människor. Som personer med och utan funktionsnedsättning, man, kvinna, transgender ickebinär. Och visst är det mänskligt att kategorisera. Jag brukar ibland berätta om hur ett som barn växer upp ganska snabbt lär sig att en lampa är en lampa och efter ett tag också att solen inte är en lampa. Vi behöver kategorier att tänka med. Men måste vi kategorisera människor? 

»Så som vi pratar om varandra, så som vi tänker om varandra, så som vi skriver om varandra hänger väldigt mycket ihop med hur detta tar sig uttryck i design­processer.«

Per-Olof Hedvall

Ett tydligt exempel på kategorisering med inkluderande ambitioner hittar man inte sällan på toalettdörrar. Här har floran över informativa symboler över tid blivit allt mer omfattande och spretig. Den klassiska symbolen för rullstolsanvändare, som visar att toaletten är tillgänglig för en person i rullstol, står numer ofta sida vid sida med symboler för föräldrar som byter blöjor på sina barn eller kompletta barnfamiljer. Samtidigt ska dörren inte sällan rymma symboler för män, kvinnor, hbtqi-personer och icke-binära. 

– Jag älskar toalettdörrar för att det säger så mycket om hur vi människor tänker, säger Per-Olov Hedvall.

Samtidigt tycker han sig märka att allt fler blir obekväma med den kategorisering som symbolerna är uttryck för. 

–Vi kan se på toalettdörrarna att det blir längre och längre rader med olika piktogram och ändå känns det inte riktigt tillfredsställande. För så länge vi kategoriserar kroppar, roller och personer så finns det alltid någon som är utanför eller som inte stämmer in i den här mallen, säger Per-Olof Hedvall. 

Därför tycker han att det är dags att gå vidare. I ett pågående forskningsprojekt har han, tillsammans med professorn i svenska Stina Ericsson vid Göteborgs universitet, lanserat det alternativa begreppet »nonkluderande design«. I sitt arbete kombinerar de design- och språkvetenskaper i en undersökning av språkets betydelse för utformning och samhällsplanering. 

– Så som vi pratar om varandra, så som vi tänker om varandra, så som vi skriver om varandra hänger väldigt mycket ihop med hur detta tar sig uttryck i design­processer och i stadsutvecklingsprocesser. 

Per-Olov Hedvall beskriver nonkluderande design som nästa generation av universell utformning. I den första generationen, som växte fram på 1950- och 60-talen, låg fokus på barriärer för personer med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning var den uttalade målgruppen. 

Under andra generationens universella utformning flyttande fokus mot inkluderande design. Detta tankesätt är just nu dominerande och genomsyrar allt från Agenda 2030 till dagens nationella och regionala funktionshinderpolitik, menar Per-Olov Hedvall. 

»Vi kan inte bara riva ner skyltarna, det skapar bara otydlighet och otrygghet.«

Per-Olof Hedvall

I nästa steg handlar det att bli medveten om hur vi kategoriserar, och istället för att kategorisera människor hitta andra sätt att kommunicera runt mänsklig mångfald och användbarheten hos till exempel en toalett. Men hur skulle då en nonkluderande toalettdörr se ut?

– Vi kan inte bara riva ner skyltarna, det skapar bara otydlighet och otrygghet skulle jag säga. 

Istället handlar det om att genom nonkluderande design hitta nya vägar att kommunicera och uttrycka mänsklig mångfald. Det kan vara genom att ta fram symboler för funktionen hos själva toaletten. 

En sak är dock säker, menar Per-Olof Hedvall. Det räcker inte med att bara säga att det vi utformar och bygger är till för kategorin alla.

– Kategorin »alla« är också en sånt här för givet taget gott, som inte sällan används som en utväg för till exempel aktörer inom byggbranschen. Men om man säger att någonting är till för alla så har det ju inte tvingat dig att säga något om någon egentligen. Det kan bli ett sätt att släta över och dölja olikhet snarare än att framhäva det.