Ett kallare klimat
Det funktionshinderpolitiska läget brukar beskrivas som att »det går sakta framåt«. Gör det verkligen det? Och om det verkligen går sakta framåt, är det tillräckligt, frågar sig Rasmus Isaksson.
Funktionshinderpolitiks krönikörer levererar åsikter och reflektioner om funktionshinderpolitik och livet i allmänhet.
Det funktionshinderpolitiska läget brukar beskrivas som att »det går sakta framåt«. Gör det verkligen det? Och om det verkligen går sakta framåt, är det tillräckligt, frågar sig Rasmus Isaksson.
I kövattnet av den tekniska utvecklingen måste funktionshinderrörelsen förbereda sig för en ny typ av debatt, skriver Lars Lindberg.
Inom min egen vänskapskrets hör jag hemskheter som får mig att blunda av avsky, skriver Maral Galvani.
Logiska argument att en lösning är bättre än en annan räcker inte alltid för förändring, skriver Lars Lindberg.
Funktionshinderrörelsen har aldrig känts som en mer homogen grupp än vad den gör i dag 2015, skriver Catrine Lundell.
Funktionshinderrörelsen har all anledning att lägga sig i flyktingfrågan, skriver Rasmus Isaksson.
Svenska funktionshinderrörelsen behöver göra upp om sin relation till staten och med samrådet som ritual, skriver Lars Lindberg.
Vi måste visa mer handlingskraft för att stoppa våld och hat än att bara sitta hemma och surfa efter siffror på SCBs hemsida att kasta i ansiktet på de som inte tycker som oss, skriver Rasmus Isaksson.
Rullstolen och talsvårigheten, märkte jag, blev ett problem när jag själv definierade det så, skriver Maral Galvani.
Uppföljningarna måste leda till något av resultat, en förändring av politiken till exempel. Men så är långt ifrån fallet och allt för ofta blir rapporterna olästa hyllvärmare, skriver Lars Lindberg.