Bengt Westerberg: Det pågår en kontrarevolution mot assistansen

Regeringen smygavvecklar den personliga assistansen, anser förre socialministern Bengt Westerberg. Han vill istället utveckla LSS-reformen och tycker att den kan få kosta mer än idag.

Porträtt av Bengt Westerberg
Bengt Westerberg är tidigare socialminister (foto: Elsa Persson)

Regeringen smygavvecklar den personliga assistansen, anser förre socialministern Bengt Westerberg. Han vill istället utveckla LSS-reformen och tycker att den kan få kosta mer än idag.
Bengt Westerberg var som socialminister för dåvarande Folkpartet den som 1993 lade fram förslaget om assistansreformen till riksdagen. Nu, 23 år senare har han på uppdrag av arbetsgivarorganisationerna Vårdföretagarna och KFO skrivit en rapport om läget inom den personliga assistansen
När rapporten presenterades på tisdagen var han mycket skarp i sin kritik av regeringen som han menar använder fusket som argument för att slå sönder assistansreformen. Westerberg går så långt att han påstår att det pågår en kontrarevolution mot den personliga assistansen.
– Om man lägger ihop alla de åtgärder som regeringen nu har genomfört eller planerar att genomföra så tycker jag att bilden är ganska entydig, att man till varje pris vill skära ned på assistansen.
– Tidigare har man uttryckt bekymmer över kostnadsökningen men nu vill man bokstavligen skära ner, säger Bengt Westerberg och hänvisar till direktiven till den nyligen presenterade LSS-utredningen som tydligt efterlyser besparingar inom den personlig assistansen.
Bengt Westerberg vänder sig emot att utgångspunkten för debatten om personlig assistans är att den kostar mycket pengar.
– 30 miljarder är jättemycket pengar, men när jag går in och tittar på vad alternativen är så är min slutsats att 30 miljarder inte är orimligt mycket utan att det är fullt rimligt att betala det för de här insatserna. Den insikten skulle fler kunna komma fram till om de titta på omständigheterna.
Skulle LSS till och med få kosta mer?
– Om utredningen kommer fram till att det behövs mer resurser för att till exempel bygga ut ledsagningen då tycker jag att det är rimligt att göra det. Vi talar hela tiden om en grupp i samhället som har de allra svåraste villkoren och lever under de allra svåraste omständigheterna. Då känns det lite konstigt att vi säger att ”De har det för bra” och ”Vi har inte råd med den gruppen”. Vi anstränger oss för att även människor med svåra funktionsnedsättningar ska överleva sin barndom. Då måste vi även vara beredda att ge dem ett mänskligt liv sedan. 30 miljarder är mycket pengar men i förhållande till hur mycket inkomster vi har totalt i Sverige så är det inte mycket pengar.
Bengt Westerberg menar också att regeringens politik riskerar att förstöra assistansmarknaden och därmed också försämra valfriheten för assistansanvändarna. Slopad ungdomsrabatt på arbetsgivaravgifterna, låg årlig uppräkning av ersättningen och den kommande efterskottsbetalningen riskerar att slå ut assistansbolag, menar han.
När Åsa Regnér förra veckan presenterade direktiven sa hon att regeringen vill återställa de ursprungliga intentionerna med LSS-reformen. Bengt Westerberg håller med om att det finns flera delar av reformen som behöver ses över och nämner ledsagning som exempel. Samtidigt saknar han flera frågor som utredningen skulle behövt hantera, som daglig verksamhet för personkrets tre.
– Hon väljer att lyfta fram saker från underlagsrapporter från myndigheterna och från andra statliga utredningar som talar om begränsningar och problem. Och så i slutet syr hon ihop allting och säger att ska det bli några reformer så ska det betalas genom minskad assistans. Och därutöver ska assistansen skäras ner ännu mer. I slutändan säger hon ju väldigt tydligt att funktionshinderpolitiken ska kosta mindre än den gör idag.
I rapporten lägger Bengt Westerberg fram flera förslag om hur assistansreformen kan utvecklas. Bland annat vill ha ta bort tvåårsomprövningarna och låta personer över 65 år få flera timmar om deras behov förändras.
– Jag tycker att det finns ett antal reformer som skulle behövas för att utveckla assistansen, men de signalerna finns överhuvudtaget inte i direktiven. Där är det bara nedskärningar som existerar.
Tror du att det är politiskt möjligt att driva utveckling av assistansreformen idag?
– Jag, jag tror faktiskt det, men vet ju inte om någon kommer att göra det. Men det är fullt möjligt. Jag var med 1993 när reformen genomfördes. Det var många som då ansåg att det var en omöjlig reform. Därför att den skulle kosta betydligt mer och det var ett svårt ekonomiskt läge. Det gick att få igenom reformen då, så jag tror att det går att utveckla även idag. Men det kräver naturligtvis att funktionshinderrörelsen och ett antal politiker är beredda att engagera sig och försvara reformen.