Jag har varit väldigt irriterad. Jag hamnade i knipa förra året och blev så arg.
Trots att det har gått nio månader sedan fönsterrenoveringen i lägenheten till sist blev klar kan man fortfarande höra ett darr på rösten när Anna Westerberg berättar. Striden för att få tillgång till sin egen balkong har satt spår.
– Innan renoveringen hade jag gjort allt för att de skulle fatta att jag behövde ett särskilt handtag till dörren för att komma ut på balkongen. Och när fönsterbytet väl hade blivit av så hade de satt dit ett handtag, men jag hade fått en hög tröskel på kuppen. Plus att dörröppningen blivit mycket smalare.
ANNONS 
Där det tidigare hade varit en dörröppning utan nivåskillnad fanns nu en kant på flera centimeter som hon inte kom över med rullstolen. Hon kom helt enekelt inte ut på balkongen.
– Jag var så förvirrad, jag var så arg. Jag sa ingenting, jag orkade inte, men till slut så fick jag in en artikel i lokaltidningen. Samtidigt tänkte jag att jag provar att ta hjälp av en sekundant. Det var då jag fick kontakt med Johanna.
Johanna Bjerndal kom i kontakt med Sekundantprojektet 2023 och blev intresserad av att bidra. Hon är i grunden utbildad socionom och har sedan att hon skadade sig 2008 även samlat på sig personlig erfarenhet av interaktion med olika myndigheter.
– Jag har ett socialt patos och kände att jag ville utnyttja min utbildning på det sättet jag kunde, säger hon.
Som sekundant ska hon fungera som ett stöd och bollplank till en person i och inför mötet med myndigheter eller kommunala handläggare. Det kan handla om ansökningar om olika bidrag och insatser, men också om andra processer kopplat till personens funktionsnedsättning.
Sekundantverksamheten bygger på volontära insatser och har byggts upp inom ramen för ett treårigt projekt. De personer som ställer upp som sekundanter har alla personlig erfarenhet av möten med myndigheter. De har också genomgått en särskilt utbildning för att bli certifierade i uppdraget. Bland annat har sekundanterna kunskap om hur myndighetsbyråkratin fungerar och om villkor för olika stöd och insatser.
Genom sin bakgrund som socionom tycker Johanna Bjerndal att hon även bär med sig en förståelse för hur det fungerar på andra sidan skrivbordet, bland tjänstemännen på myndigheter och kommuner.
– Jag vet att det är människor som fattar de där galna besluten. Jag ser liksom att man kanske inte gör det för att man är ond utan att det ofta är en effekt av en kultur på myndigheten.
Läs mer: Så många får hjälp av en sekundant
I fallet med Anna Westerbergs balkongdörr var flera parter inblandande. Tröskeln till balkongen kom på plats när bostadsrättsföreningen som äger huset skulle renovera fönstren i lägenheten som Anna Westerberg hyr via kommunen. Men ingen av de inblandade parterna var särskilt intresserad av att ta ansvar för problemet, berättar hon.
– Det blev först tjafs mellan bostadsrättsföreningen och kommunen. Och sedan när de skulle åtgärda det hela, så började de tjafsa igen om vem som skulle betala det hela, vilket gjorde att det tog ännu längre tid.
Totalt dröjde det sju månader efter renoveringen innan Anna Westerberg åter kunde komma ut på sin balkong. Processen och konflikterna var ansträngande och påverkade henne på djupet.
– Det kändes som att ingen brydde sig. Det är just vid ett sådant tillfälle som man behöver någon som bara lyssnar och som bara finns där. Och det var det jag tyckte var så skönt, att Johanna kunde vara den där lyssnande parten.
»Anna hade blivit överkörd och jag blev arg när jag hörde om det.«
När Johanna Bjerndal fick frågan om att vara Anna Westerbergs sekundant tvekade hon inte.
– Jag tyckte att det var en fruktansvärd situation. Anna hade blivit överkörd och jag blev arg när jag hörde om det.
Att de bor på två helt olika ställen i landet var inget problem. De första kontakterna togs via telefon, men sedan möttes de via videosamtal på Facebook.
– Min första reaktion var att jag vill gå in och fixa till problemet. Samtidigt hade jag med mig från utbildningen till sekundant att en viktig uppgift är att lyssna. Så det blev lite av en konflikt i mig, säger Johanna Bjerndal.
Någon direkt inblandning från sekundantens sida blev aldrig aktuell. Parallellt med de inledande samtalen lyckades Anna Westerberg få parterna i konflikten att hitta en lösning. Men hon hade fortfarande stor glädje av kontakten med Johanna Bjerndal.
– Jag hade velat ha hjälp rent fysiskt, men det blev inte aktuellt. Oavsett, var det skönt att någon bara lyssnade på min absurt sjuka historia, det hjälpte mig att hantera ilskan, det betydde jättemycket, säger Anna Westerberg.
»Jag tror alltid gott om människor och tror att problem ska lösa sig, men ofta behöver man gå ut hårt för att något ska hända.«
I dag fungerar Anna Westerbergs balkongdörr åter som den ska, och hon kan titta tillbaka på en jobbig tid. Med facit i hand önskar hon att hon hade vänt sig till sekundanterna i ett tidigare skede.
– Jag tror alltid gott om människor och tror att problem ska lösa sig, men ofta behöver man gå ut hårt för att något ska hända.
Hennes råd till andra blir därför att ta hjälp i tid. Oavsett om det handlar om problem med bostaden eller kontakter med myndigheter som kommunen eller Försäkringskassan. Något som även Johanna Bjerndal håller med om.
– Jag önskar att det här hade funnits i början av min rehabilitering. Jag var väldigt förvirrad och jag kände mig väldigt ensam.
De båda hoppas att sekundantverksamheten blir permanent och att fler får möjlighet att ta stöd från en sekundant. Anna Westerberg har även funderat på att själv bli sekundant.
– Jag tror att alla kan behöva stöd av en sekundant i vissa perioder i livet. Sedan kan man bli sekundant själv, eller tvärt om. För det är så mycket som kan gå fel, så mycket man inte har en aning om.
Läs mer: Så många får hjälp av en sekundant
