Trots att många personer med funktionsnedsättning tillhör riskgrupperna i den pågående coronapandemin nämns de sällan i informationen från myndigheterna, menar DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson.
Coronakrisen har lamslagit stora delar av samhället. Sjukvården är hårt belastad men även omsorgen brottas med bemanningsfrågor och insatser för att minska risken för smittspridning. Samtidigt finns en utbredd oro bland många som har funktionsnedsättning för om samhällets insatser kommer att hålla måttet.
ANNONS 
– Jag ser hur oron kommer till uttryck på sociala medier. Vi är mer beroende än andra av att släppa in folk i våra hem, säger Rasmus Isaksson.
Han pekar på utsattheten hos användare av personlig assistans, som har behov av att ständigt ha andra personer i hemmet. Samma sak gäller de som har hjälp från hemtjänsten, där olika personer kommer och går i hemmet.
En annan farhåga är tillgången till hjälpmedel och då inte minst förbrukningshjälpmedel. Bara i Region Stockholm, som hittills är värst drabbat av covid-19, använder ungefär 125 000 personer någon form av förbrukningshjälpmedel i hemmet. Det handlar om hjälpmedel för hantering av saker som inkontinens, diabetes, kompression och sårvård. Under den inledande coronakrisen har regionen sett en ökad användning av viss förbrukningshjälpmedel. Orsaken är till viss del ökad förbrukning men också oro för att det ska uppstå brist på hjälpmedlen.
Regionen arbetar för att säkra leveranser och hitta lösningar för lagerhållning och ersättningsprodukter. Man har också ändrat rutinerna för hemleverans så att förbrukningshjälpmedlen lämnas utanför dörren.
– Än så länge fungerar det, så vitt jag vet. Men vi vet inte hur länge det här pågår. Om städer sätts i karantän då vet vi om leveranser av förbrukningshjälpmedel eller hjälpmedel i övrigt kommer att fungera, säger Rasmus Isaksson.
För att möta oron tycker han att myndigheterna behöver bli bättre på att inkludera personer med funktionsnedsättning i krisinformationen. Hittills har fokus legat på utsattheten för äldre personer, men Rasmus Isaksson tycker att myndigheterna bör inkludera även andra riskgrupper i sin kommunikation.
– Jag tror att många vill bli omnämnda. Vi pratar väldigt mycket om äldre, men vi har också väldigt många inom våra riskgrupper där samma råd kanske inte alltid går att använda, säger Rasmus Isaksson och nämner grupper som personer med ryggmärgsskador och nedsatt lungfunktion som exempel.
– Man kan stilla en hel del oro genom att ha bättre information.
Samtidigt tycker Rasmus Isaksson att den pågående krisen illustrerar bristerna på funktionshinderperspektiv i samhällets krisberedskap.
– Tänker man i ett större perspektiv och tar in andra typer av kriser som kan uppstå så ser vi att vi är ännu mer oförberedda, säger han och pekar på frågor som evakuering vid bränder och om skyddsrummen är tillgängliga i händelse av krig.
– Vi har sedan länge krävt en bättre plan för hur personer med funktionsnedsättning räknas med i arbetet kring krishantering och krissituationer. Bland annat genom att inkludera personer med funktionsnedsättning vid övningar.
Den dag coronakrisen väl är över är det också viktigt att utvärdera information och krishantering för att synliggöra bristerna, tycker Rasmus Isaksson. En lärdom som han tror att samhället måste dra är att en hårt slimmad omsorg är mer sårbar i kristider.
– När man drar ner mycket på insatser så innebär det i sådana här lägen att många blir mer beroende av olika saker och kanske tvingas belasta sjukvården i onödan. Det kan handla om att vi inte kan sköta vår egenvård på grund av att vi inte har den hjälp vi behöver.
– Det är viktigt att tänka till så att hela kedjan av insatser fungerar. För gör den inte det normalt sett, så gör den det ännu mindre i sådana här tider, säger Rasmus Isaksson.
