Försäkringskassan vill ha regelbundna omprövningar av behovet av assistansersättning.
För två år sedan föreslog regeringen ett temporärt stopp av de så kallade tvåårsomprövingarna för personlig assistans. Skälet var de många domar från Högsta förvaltningsdomstolen som under några år hade fått svåra och svåröverskådliga konsekvenser för många assistansanvändare.
ANNONS 
Själva stoppet infördes med en lagändring från den 1 april 2018 och innebär att Försäkringskassan bara kan ompröva rätten till ersättning om behoven har minskat till följd av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den enskilde.
I sitt remissvar på regeringens senaste förslag om att alla moment vid andning och sondmatning ska räknas in i bedömningen av behovet av personlig assistans efterlyser Försäkringskassan nya möjligheter att följa upp och ompröva rätten till assistansersättning. Myndigheten föreslår att en sådan prövning ska göras senast två år efter den senaste prövningen.
Utan regelbundna uppföljningar finns små möjligheter att upptäcka »ändringar, kvalitetsbrister eller andra situationer där den enskilde utsätts för fara, utnyttjas eller på annat sätt missgynnas«, skriver Försäkringskassan.
Dessutom anser myndigheten att dagens regler lägger stort ansvar på den enskilde att rapportera förändringar i behovet av assistans. Man pekar på att om en enskild användare inte rapporterar förändringar i behovet finns risk för felaktiga utbetalningar av assistansersättning som personen kan bli skyldig att betala tillbaka.
I sitt remissvar efterlyser Försäkringskassan även att LSS-utredningens slutbetänkade ska skickas på remiss. Detta är något som stora delar av funktionshinderrörelsen har motsatt sig.
