»Det räcker inte med goda viljeyttringar« 

EU behöver gå före och göra verklighet av inkludering och tillgänglighet, anser Karolina Celinska som är en av talarna när funktionshinderrörelsen idag intar EU-parlamentet.
På onsdagen samlas 600 företrädare för olika europeiska funktionshinderorganisationer i europaparlamentet för att diskutera unionen funktionshinderpolitik med parlamentarikerna.
Karolina Celinska, ombudsman på DHR, är en av de som talar i parlamentet under dagen. I sitt anförande lyfter hon såväl jämställdhet och flickor och kvinnors rätt till sin egen kropp som behovet av tydliga satsningar på universell utformning inom unionen.
– I de här frågorna behöver EU vara ett föredöme i relation till andra länder i världen. Då räcker det inte med goda viljeyttringar utan det krävs också praktisk handling, säger Karolina Celinska på telefon från Bryssel.
För att bli en förebild behövs mycket arbete från EUs sida, anser hon.
– Utrymmet för frågor som rör medborgarrätt, jämlikhet och jämställdhet är inte prioriterade av EU. EU är fortfarande väldigt mycket inne på frågor om frihandel och handelshinder. Det behövs en förskjutning till att handla mer om medborgerliga rättigheter och vad EU kan göra för medborgarna. Men de frågorna är väldigt svåra att angripa i EU.
Frågor om rättigheter och jämlikhet är inte bara en frågar för de enskilda medlemsländerna. Det är också viktigt att unionen rannsakar sin egen verksamhet, menar Karolina Celinska.
– Det kan verka på pappret som att man gör väldigt mycket men man måste också göra verklighet av detta och ta ansvar för vad EU gör inom sina egna institutioner. Hur jämställt är egentligen parlamentet? Vilken mångfald finns inom kommissionen och rådet? Hur tillgängligt är Bryssel och man pratar universell utformning? Det är inte lätt att få tillgång till den så kallade demokratin, även om man här är väldigt noga med att påpeka att alla är välkomna.
Hur kan funktionshinderrörelsens närvaro i parlamentet idag påverka politikens inrikting?
– Jag tror att man fortfarande är ganska långt ifrån möjligheten till konkret påverkan. I Sverige har vi kanske kommit lite längre. Här är det fortfarande ganska mycket ”for show”. Då menar jag inte att vara jättecynisk, jag tror att man är övertygad om att detta är en bra sak. Men ska det vara bara en dag vart fjärde år som människor med funktionsnedsättning intar parlamentet? Vad händer där emellan? Hur lyfts frågorna inom EUs institutioner och vad görs i praktisk handling?
Att 600 personer med funktionsnedsättning syns och tar plats i parlamentet är i sig ändå en bra sak, menar Karolina Celinska.
– Jag märker bara hur min närvaro får människor att vända sig om, både på gatan och bland parlamentarikerna här. Mötet kan nog väcka medvetenhet, bidra till att lyfta frågorna och ett skapa ett visst engagemang, men att det sedan har någon påverkan på själva förslagen som röstas inom här, det är en helt annan femma.
Dagens event i parlamentet är den fjärde i ordningen. Första gången som arrangemanget genomfördes var 1993. Efter det senaste mötet 2013 beslutades att i fortsättningen hålla ett möte per mandatperiod.