»Återigen har man glömt vår grupp«

Flyktingar med funktionsnedsättning möter många gånger okunskap i det svenska mottagningssystemet. Under namnet Disabled refugees welcome inleds nu en särskild satsning för att nå gruppen och ge dem stöd.
Brist på hjälpmedel, tillgängligt boende och fungerande transporter är några av de problem som nyanlända flyktingar med funktionsnedsättning kan möta i Sverige. Funktionshinderpolitik har tidigare berättat om människor som hamnar mellan stolarna och där regelverk och bristande kunskap inom mottagningsorganisationerna riskerar att göra etableringen i Sverige än svårare.
Trots att antalet människor som flyr till Sverige har minskat rejält sedan toppen 2015 kvarstår många problem för just gruppen flyktingar med funktionsnedsättning.
– Återigen har man glömt vår grupp. Här finns ett kunskapsgap och det saknas helt rutiner hos såväl Migrationsverket som hos civilsamhällets institutioner som också har gjort ett viktigt arbete, säger Adolf Ratzka, föreståndare för Independent living institute.
Han nämner flera specifika exempel på svårigheter som möter människor inom mottagningssystemet. Det kan handla om mannen som trots dokumenterade svårigheter att gå och röra sig fick kämpa för att få en underslaf i flyktingförläggningens våningssäng, eller om den 15-årige pojken som var beroende av hans far bar honom eftersom familjen inte kände till eller fick information om att han kunde ha rätt till en rullstol.
I ett nystartat projekt ska Independent living institute jobba fram en metod för att nå fram till nyanlända som har funktionsnedsättning för att ge dem stöd och information om deras rättigheter och möjligheter i det svenska samhället. Satsningen har beviljats stöd från Arvsfonden under de kommande tre åren. Ambitionen är att bygga upp en verksamhet som förmedlar kontakter och skapar möjligheter för människor att mötas och hitta lösningar på sina problem.
Utmaningen är betydande. Idag finns det ingen tydlig om hur många personer inom mottagningen som är berörda och vilka behov som finns. Varken Migrationsverket, Arbetsförmedlingen eller någon annan involverad myndighet vet läget ser ut. Därtill finns många andra hinder som gör det svårt att hitta och nå människor i gruppen.
– Vi kan inte jobba uppsökande. Det är mycket som är sekretessbelagt. Det är till exempel, på goda grunder, svårt att få adresser till flyktingförläggningar, säger Adolf Ratzka.
– Samtidigt går det inte att komma in på en flyktingförläggning och annonsera att man ska ha ett informationsmöte om funktionsnedsättningar. I många kulturer är det förenat med skam att ha funktionsnedsättning eller ha ett barn som har det, vilket gör att man många gånger gömmer sig.
Istället måste man närma sig frågan mer indirekt, menar Adolf Ratzka. Och det krävs en genomtänkt strategi för att navigera mellan de fördomar som finns inom och mellan olika grupper och kulturella uttryck och vanor. Förutom att sprida information brett i olika sociala medier och andra kanaler kan det handla om att hitta de informella ledare och talespersoner som finns inom olika grupper.
– De är mer intressanta att nå än att jobba genom Migrationsverket. De känner till familjer och om det finns personer med funktionsnedsättning. Förhoppningsvis kan de föra vidare kunskap om att vi finns så att de som vi vill nå söker upp oss.
Konkret kommer projektet sammanställa och sprida information om rättigheter och möjligheter i samhället. Informationen ska finnas på flera språk och distribueras i olika kanaler. Man ska även dokumentera behov och sprida kunskap till relevanta aktörer inom så väl statlig som privat sektor.
En viktig del är att skapa möjligheter för människor att möta andra i liknande situation. Projektet ska bjuda in till gruppträffar, till exempel runt en middag, där människor kan träffas och dela med sig av sina erfarenheter och tankar. Man vill också nå fram till den svenska funktionshinderrörelsen.
– Vi vill förmedla kontakter så att svenskar med funktionsnedsättning träffar nyanlända med funktionsnedsättning. Så att man träffar riktigt folk och på mer informella vägar lär sig vilka möjligheter som finns här i Sverige och hur man kan använda dem.
Ambitionen är att de som jobbar i projektet ska vara från målgruppen. Det gäller för projektledningen men framför allt fältarbetarna som ska träffa människor.
– Det kan bli svårt, det krävs goda kunskaper om samhällssystemen och i svenska språket. Men så långt det är möjligt vill vi hitta personer som själva har upplevt att fly och hur det är att ta sig in i det svenska samhället, säger Adolf Ratzka.
Den övergripande förhoppningen är att projektet lyckas arbeta fram en metod som kan spridas och leva kvar efter det att projektet är avslutat.
– Vi hoppas att de tre år som projektet har finansiering ska räcka för att de stora aktörerna som jobbar med det här i sin dagliga verksamhet ska lära sig något av vårt arbete.