Stark arbetsmarknad hjälper inte alla

Allt fler får jobb i Sverige men för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ser det fortsatt tufft ut.
Arbetsmarknaden är starkt just nu. Det framgår av Arbetsförmedlingens prognos för utvecklingen under 2015 och 2016. Myndigheten räknar med att det tillkommer 111 000 jobb fram till slutet av nästa år.
Lejonparten av dessa går dock till personer som står nära arbetsmarknaden. För de grupper som Arbetsförmedlingen kallar utsatta ser prognosen mindre positiv ut. I april tillhörde 68 procent av de inskrivna någon av de utsatta grupperna men Arbetsförmedlingen räknar med att andelen ökar till 75 procent under andra halvan av 2016.
Antalet inskrivna personer som har funktionsnedsättning har minskat sedan våren 2014 men enligt Arbetsförmedlingen har minskningstakten avtagit. I april var 75 000 personer med funktionsnedsättning inskrivna som arbetslösa vilket innebär var femte inskriven arbetslös har funktionsnedsättning.
Myndigheten ser inte heller någon ljusning för gruppen där många har varit arbetslösa under lång tid. 55 procent har varit inskrivna som arbetslösa längre än ett  år och mer än var tredje har en arbetslöshetstid på mer än två år.
– Utmaningarna är väldigt stora samtidigt som vi arbetar på en stark arbetsmarknad där jobben blir fler, sa Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors när han presenterade prognosen på onsdagen.
Att många personer med funktionsnedsättning har svårt att komma in på arbetsmarknaden bekräftas också av en ny rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) som presenteras i morgon. I rapporten har ESO analyserat ungdomsarbetslösheten och konstaterar att den allmänna debatten har fel fokus. Istället för att diskutera ungdomsarbetslöshet generellt bör debatten handla om enskilda gruppers svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, skriver forskarna Anders Forslund och Mattias Engdahl på DN Debatt.
De konstaterar att unga med funktionsnedsättningar har sämst position på dagens arbetsmarknad. Det gäller både i skolan och på arbetsmarknaden. Gruppen blir dessutom allt större och, till skillnad från de utan gymnasiebetyg och de med utländsk bakgrund, så går det sämre och sämre över tid, skriver Forslund och Engdahl.