Den passiviserande ersättningen

Kritik från Riksrevisionen. Många unga som har aktivitetsersättning saknar insatser och den som vill studera på deltid eller söka arbete förlorar ekonomiskt.
Aktivitetsersättningen infördes när förtidspensionen avskaffades 2003. Tanken var att personer under 30 år med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga skulle aktiveras genom studier, rehabilitering och arbete istället för passiviserande sjukersättning samtidigt som de får en grundläggande ekonomisk trygghet.
Systemet klarar dock inte att leverera, konstaterar Riksrevisionen i en ny granskning. Samhällets insatser för gruppen motsvarar inte de behov som finns, menar myndigheten. Varken kommunerna, Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan gör tillräckligt för gruppen. Framför allt gäller det de som står långt ifrån arbetsmarknaden.
Idag har ungefär 30000 personer aktivitetsersättning. Av dessa saknar fyra av tio en insats. Sex av tio går vidare till sjuk- och aktivitetsersättning när de fyller 30 år.
En orsak till detta kan vara att systemet innehåller inlåsningseffekter. Till exempel straffar systemet den som bara klarar att studera på deltid. Vid deltidsstudier mister personen hela sin ersättning vilket gör det lönsamt att inte studera alls. Likaså kan inkomsten för den som har bostadstillägg minska rejält om man väljer att skriva in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, visar Riksrevisionen.
Riksrevisionen uppmanar regeringen att se över hur de ekonomiska incitamenten för arbete och studier kan bli bättre. Likaså förespråkar man längre ersättningsperioder och högre ersättning för de som har grava och permanenta funktionsnedsättningar.
Granskningsmyndigheten vill också att kommunerna, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan blir bättre på att samordna insatserna till de unga som har aktivitetsersättning.