Oklar bild av tillgängligheten i skolan

Liksom förra året ger den nya rapporten från skolmyndigheterna knapp information om den faktiska tillgängligheten inom svensk utbildning. Mätningarna gäller i huvudsak spridning av informationsmaterial och hur många som har deltagit vid olika kurser.
Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten konstaterar själva att de har svårt att kunna mäta uppfyllelsen av delmålen i regeringens strategi för funktionshinderpolitiken 2011-2016 som de nyss lämnat rapport om för 2013. De skriver i rapporten att de under förra året har haft dialog med Handisam om vad ett nollvärde avser, och hur man utifrån det kan mäta utvecklingen år för år. För att komma vidare efterlyser de nu en mätmodell från Handisam som fungerar för alla tre ansvariga myndigheter inom skolområdet och deras olika uppgifter i att nå de uppsatta målen. De tre skolmyndigheterna har också fått i uppdrag från regeringen att senast 1 september 2014 redovisa vilka underlag de planerat att ta fram för att beskriva utvecklingen fram mot delmålen.
I regeringens strategi för funktionshinderpolitiken 2011-2016 pekas följande huvudmål ut för skolområdet: varje elev och student ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper så bra som möjligt, uppföljningen av tillgängligheten i alla skolformer ska bli bättre och kunskapen ska öka om funktionsnedsättningar och hur undervisningen kan utformas efter varje elev eller students behov.
I redovisningen från de tre skolmyndigheterna ligger fokus på det sista av dessa mål, medan mycket lite sägs om den faktiska tillgängligheten i svenska skolor. Mycket av redovisningen handlar om vilka kurser som genomförts om exempelvis funktionsnedsättningar eller särskilt stöd och hur många som har deltagit.
Det handlar också en del om hur framför allt Specialpedagogiska skolmyndigheten har spridit sitt informationsmaterial i olika kanaler, med uppgifter om exempelvis antal webbsidevisningar för ett visst material. I vissa fall har frågor ställts i samband med kurser om vilken faktisk effekt de har fått i skolsystemet.
När det gäller kurser kring läs- och skrivsvårigheter och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar svarade 62 procent av deltagarna att kursen till stor del hade påverkat deras och kollegornas sätt att planera undervisning för elever med funktionsnedsättning. Bara 27 procent svarade att kursen bidrog till att skolan anpassade organisationen till de särskilda stödbehov som elever med funktionsnedsättning kan ha.
Ett av delmålen har skolmyndigheterna formulerat som att möjligheterna för elever med funktionsnedsättning, och föräldrar till dessa, att välja skola och förskola ska öka genom bättre tillgänglighet. Men den delen av rapporten är kortfattad. En undersökning som Skolverket har genomfört när det gäller möjligheter till gymnasieval nämns, men resultaten redovisas inte.