Ilska. Så beskriver Margareta Persson drivkraften bakom projektet att skriva funktionshinderrörelsens historia.
– Jag har länge tänkt att det inte finns någon samlad berättelse om handikapprörelsens historia. Sedan läste jag historieprofessorn Kjell Östbergs bok »Folk i rörelse – demokratisk historia«.
ANNONS 
Det är visserligen en lättläst och jättebra bok, tycker hon. Den beskriver framväxten av flera folkrörelser, från arbetar- och nykterhetsrörelse till frikyrkorna och Grupp åtta och tar upp deras betydelse för utvecklingen av demokrati och välfärd.
– Men det finns inte ens en bisats om handikapprörelsen. Och det är ju en stor folkrörelse. Då tänkte jag att det här måste göras. Jag är ingen historiker, men den här historien måste skrivas.
Sagt och gjort. Margareta Person började plöja de historieskrivningar som olika förbund inom funktionshinderrörelsen har tagit fram på egen hand. Hon läste rapporter och utredningar och tillbringade åtskilliga timmar på Kungliga biblioteket för att gå igenom äldre årgångar av olika förbundstidningar.
– Där får man en bild av vilka frågor som var aktuella då och hur man uttryckte sig under olika tidsperioder.
»Det var kanske en brist hos organisationerna själva men också ett uttryck för att de andra folkrörelserna, som arbetarrörelsen, inte uppfattade det här som en rörelse som berörde dem.«
Dessutom gick hon tillbaka i sin egen historia som på många sätt varit sammanflätad med funktionshinderrörelsens. 1972 började Margareta Persson jobba inom den organisation som då hette HCK (idag Funktionsrätt Sverige). På 1990-talet kom hon tillbaka för vara ordförande under några år.
Men relationen till rörelsen började redan under uppväxten som dotter till en mamma som hade haft polio.
– DHR och Polioföreningen betydde mycket för min egen barndom. Det var de som gjorde att det hände något roligt. Jag kom ut på semester på DHR:s anläggningar och genom polioföreningen fick vi hemhjälp så att mamma inte behövde bo på institution, säger Margareta Persson.
Grävandet i historien har blivit boken »Demokratins styvbarn« som kondenserar utvecklingen av den svenska funktionshinderrörelsen från 1800-talet fram till idag. Titeln speglar funktionshinderrörelsens frånvaro i den officiella historieskrivningen om demokrati och välfärd under 1900-talets Sverige, berättar Margareta Persson.
– Den tidiga handikapprörelsen var inte en del av Folkrörelsesverige. Det var kanske en brist hos organisationerna själva men också ett uttryck för att de andra folkrörelserna, som arbetarrörelsen, inte uppfattade det här som en rörelse som berörde dem.
Funktionshinderrörelsens rötter går tillbaka till mitten av 1800-talet. Framväxten skedde parallellt med andra folkrörelser, men utan någon direkt kontakt.
– Döva organiserade sig redan 1868. Det var före arbetarrörelsen. De startade även en sjukkassa innan arbetarrörelsen gjorde detsamma.
»De politiska partierna brydde sig om frågorna och deltog på förbundens kongresser. Då fanns en dialog som verkar ha stannat av nu.«
Men det var först i mitten av 1900-talet som funktionshinderrörelsen sakta började att jobba sig in i folkrörelsernas gemenskap. Nyckeln var medlemskap i studieförbund som ABF och Vuxenskolan. Under 1960-talet knöts nya kontakter, till att börja med kvinnorörelsen (en historia som Margareta Persson skildrade i sin förra bok »Styvsystrar«).
Sedan blommade rörelsen ut.
– Under 70-talet fanns funktionshinderrörelsen med i den politiska debatten. De politiska partierna brydde sig om frågorna och deltog på förbundens kongresser. Då fanns en dialog som verkar ha stannat av nu, säger Margareta Persson.
I rörelsens tidiga dagar var antalet organisationer förhållandevis litet. Redan på 1800-talet var döva och blinda först ut att organisera sig. Hörselskadade och vanföra följde några decennier senare.
Sedan dess har rörelsen vuxit. Från några få föreningar till ett myller av organisationer som både överlappar och kompletterar varandra. Den första större tillväxten av nya organisationer kom på 1950-talet då avknoppningar och nya sammanslutningar bildade nya föreningar.
Idag finns en bred flora av funktionshinderorganisationer, där många representerar smalt avgränsade diagnoser. Bara i paraplyorganisationen Funktionsrätt Sverige finns 50 förbund representerade. Under de senaste decennierna har det tillkommit en mängd nya rörelser, inte sällan som en effekt av nyutforskade sjukdomar och diagnoser.
»DHR:s koncept var väldigt framgångsrikt under flera decennier, otroligt framgångsrikt. Men nu är det inte det längre.«
Utvecklingen har följts av en återkommande debatt där till exempel DHR har menat att uppdelning efter diagnos inte är bra utan att det krävs ett bredare perspektiv för att förändra samhället.
– Det var en orsakerna till bråket som uppstod på 1960-talet. Där DHR ville kalla sig för De handikappades riksförbund och vara öppen för alla, medan de andra organisationerna kände sig nedvärderade och blev irriterade på DHR, säger Margareta Persson.
– DHR:s koncept var väldigt framgångsrikt under flera decennier, otroligt framgångsrikt. Men nu är det inte det längre. DHR backar jättemycket samtidigt som de diagnosförbunden ökar enormt, säger Margareta Persson.
Samtidigt är hon inte förvånad över den utvecklingen.
– Om man läser min bok så ser man att det finns en anledning till att folk har organiserat sig utifrån diagnos. Visst, det finns samhällsstrukturer, som sjukförsäkring och arbetsmarknadsfrågor, som påverkar oavsett funktionsnedsättning. Men sedan är det så mycket annat, kring sjukvård, behandling och bemötande som är olika. Så det är ganska begripligt att man har gjort så här.
Mer överraskad är Margareta Persson över att rörelsens politiska arbete har nått så många framgångar.
– Funktionshinderrörelsen har varit extremt lyckosam. I princip alla reformer som har tillkommit, från hjälpmedel till LSS och tillgänglighet, har fötts inom rörelsen.
Hon nämner hur flera organisationer under 1900-talet startade egna verksamheter som hemhjälp, körkortsutbildning och punktskriftsbibliotek, som de sedan fick samhället att ta över.
– Samtidigt lever alla de här strukturella problemen kvar, som diskriminering, arbetsmarknadspolitik och ekonomisk situation. De har man inte kunnat påverka, säger Margareta Persson och tillägger:
– Det är en anledning till att jag tycker att det är så viktigt att funktionshinderrörelsen samarbetar med andra folkrörelser och organisationer. De här strukturella förtrycken gäller även andra. Där behöver man bli mer öppen.
»Jag tror inte att man kan överskatta Vilhelm Ekensteens bok, »På folkhemmets bakgård«, som kom ut 1968. På bara några år förändrades hela den dåvarande handikapprörelsen.«
En annan överraskning var att många av de politiska framstegen varit kopplade till enskilda individer och tidsanda, säger Margareta Persson.
– Jag tror inte att man kan överskatta Vilhelm Ekensteens bok, »På folkhemmets bakgård«, som kom ut 1968. På bara några år förändrades hela den dåvarande handikapprörelsen.
Hon pekar på hur HCK 1972 antog programmet »Ett samhälle för alla« där man tydligt tog till sig det miljörelaterade handikappbegreppet och slog fast att det är samhället som avgör om en funktionsnedsättning ska bli ett hinder eller inte.
– Vilhelm skrev det här 1968 när 68-rörelsen och vänsterrörelsen alla pratade om att det var samhället som var orsaken till problemen. Det växte fram i den kontexten. Hade man sagt det tio år tidigare hade det inte uppmärksammats, men nu passade det in i tidsandan.
Hon lyfter även fram Adolf Ratzka och Stil som en ideologisk milstolpe. Kampen för personlig assistans handlade inte bara om praktiska metoder för assistans i vardagen. Den var också ett ideologisk skifte till att individen ska ha rätt att bestämma över sitt liv och hur den ska få hjälp.
– Det var också i en samhällskontext, 80-talet, när man började vända sig mot den offentliga sektorns totala makt och där man började prata om privata lösningar. Det hade inte heller funkat tio år tidigare.
Med »Demokratins styvbarn« hoppas Margareta Persson väcka intresse hos historiker att själva börja gräva i funktionshinderrörelsens förflutna. Men hon tycker också att det finns många inom rörelsen som behöver veta mer om den egna historien.
– Jag tror att man måste ha en viss kunskap om vad som har hänt och vad organisationerna har gjort för att man inte ska gå på saker och bli lurad av olika politiska idéer och förslag.
Historisk exposé
Margareta Persson
»Demokratins styvbarn«
Hjalmarson & Högberg, 2023
Funktionshinderrörelsens historia under 150 år. En exposé av politisk påverkan, idéutveckling och maktspel.
. .
