Idag delar staten och kommunerna ansvaret för personlig assistans. Kommunerna ansvarar för de personer som har det minsta behovet av stödet, medan staten genom Försäkringskassan ansvarar för de personer som har ett större behov av personlig assistans. Gränsen mellan de båda huvudmännen dras vid 20 timmar grundläggande behov i veckan.
Uppdelningen har fått mycket kritik genom åren och vid flera tillfällen har olika utredningar föreslagit ett ensamt statligt huvudmannaskap, dock utan att närmare definiera hur ett sådant ska se ut.
ANNONS 
Sedan 2021 har en ny statlig utredning jobbat med att analysera och föreslå hur personlig assistans ska organiseras i ett statligt huvudmannaskap. Utredningen överlämnas till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) den 1 mars.
I en debattartikel i Dagens Nyheter beskriver utredaren Lars Lööw och hans kollegor i utredningen hur staten ska bli ensam huvudman för personlig assistans från år 2026.
Enligt utredningen är dagens delade ansvar ineffektivt och otydligt. Med två huvudmän uppstår onödiga administrativa kostnader och den som söker personlig assistans kan behöva utsättas för dubbla utredningar och få sitt liv exponerat inför två olika utredningsorganisationer.
Dessutom riskerar uppdelningen att leda till att tillgängen till personlig assistans skiljer sig åt beroende på var i landet man bor, då kommunerna kan göra olika bedömningar av en persons behov.
Ett renodlat statligt ansvar för personlig assistans har flera fördelar, menar utredarna. Ökad kostnadseffektivitet och bättre möjligheter att säkerställa korrekta utbetalningar är två som nämns i debattartikeln. Dessutom kan kvaliteten i utredningarna höjas och bli mer likvärdig över landet, menar de. Det innebär att en assistansberättigad inte riskerar att bli av med sin assistans vid flytt mellan två kommuner.
Förslaget innebär att dagens 20-timmarsgräns försvinner. Istället ska Försäkringskassan använda samma praxis som kommunerna gör idag för att avgöra om en sökande har rätt till personlig assistans. Det betyder att myndigheten ska göra en helhetsbedömning där både kvalitativa och kvantitativa behov vägs in. Detta förhållningssätt ska innebära mindre fokus på det omdebatterade minuträknandet, skriver utredarna i debattartikeln.
Utredningen föreslår även att principen om självbestämmande inom personlig assistans ska lagstadgas. Det betyder att assistansanvändaren, inom vissa ramar, själv har rätt att bestämma vad den personliga assistansen ska användas till.
