10 budord för funktionshinderpolitiken

Den tidigare statsministern Göran Person sa en gång att politik är det svåraste man kan ägna sig åt. Att förändra samhället utifrån sina idéer och i dialog med medborgarna och samtidigt ständigt vara beredd att ta in nya intryck och justera politiken på vägen. Politik var rent av den högsta formen av intellektuell verksamhet. 
Funktionshinderpolitiken är ett av de mer avancerade och samtidigt ett ack så underskattat politikområde. Den omfattar i princip hela samhället, och ställer frågan på sin spets: vilket samhälle vill vi ha? Underskattat eftersom funktionshinderpolitiken av valgeneraler sällan ses som något man kan vinna val på. Det återspeglar prioriteringen i till exempel valbudskap. Men möjligheten att förlora ett val på funktions­hinderpolitiken är något nuvarande regering fått erfara efter debatten om försämringarna av LSS. Lena Hallengren har nu fått ansvaret i regeringen för en nystart. Kanske kan dessa principer eller budord vara till hjälp: 
1. Utgå från målen för funktionshinderpolitiken som riksdagen beslutat om. Att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning är tydliga mål som förpliktigar.
2. Lagstiftning ska inte missbrukas. Många lagar i Sverige är bra på papperet, men utan sanktioner och tillsyn blir de bara pappersprodukter. 
3. Fullfölj genomförandet av konventionen rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen är bindande för Sverige sedan 2009 men fortfarande har vi mycket kvar att göra.
4. Respektera funktionshinderrörelsen. Det är givetvis inte den enda röst du ska lyssna på men här finns den kollektiva och beprövade erfarenheten och kunskapen om de hinder som finns i samhället för full delaktighet – eller uttryckt på annat sätt: de som vet var skon klämmer. 
5. Förebygg diskriminering och utestängning. Det förebyggande arbetet är centralt för att inte nya hinder ska uppstå. Se till att statliga utredningar beaktar funktionshinderperspektivet och stärk den interna samordningen inom regeringskansliet. 
6. Begå inte löftesbrott. Det är viktigt att hålla mål som har beslutats. Enligt den nationella handlingsplanen för handikappolitiken skulle enkelt avhjälpta hinder vara borta till 2010 och kollektivtrafiken tillgänglig till samma år. Dit har vi fortfarande en lång väg att gå. Tvärtom har tillgängligheten blivit sämre på många områden.
7. Genomför inte försämringar och dra tillbaka rättigheter. Ett land som ratificerat FN-konventionen kan inte begränsa redan etablerade rättigheter. Det har skett med försämringarna av LSS. 
8. Ha inte falska samråd. Samråd med civila samhället är viktigt men måste vara på riktigt. Inte bara information utan faktiska möjligheter att påverka utformningen av politiken
9. Frestas inte att lösa strukturella problem med särlösningar. Särlösningar ska vara undantagsfall. Att utforma samhället rätt från början är den enskilt viktigaste delen av hela funktionshinderpolitiken och måste ständigt upprepas. Universell utformning är grunden i att utforma samhället för framtidens utmaningar.
10. Frestas inte att delegera utformningen av funktionshinderpolitiken till myndigheter. Den behöver näring av nya tankar och idéer som bara kan skapas i ett levande politiskt samtal. 
› Läs fler krönikor av Lars Lindberg