Trots att mycket talar för att det var diskriminering när Lars-Göran Wadén inte kunde ta sig ombord på bussen till Österfärnebo väljer Diskrimineringsombudsmannen (DO) att lägga ner fallet. Anledningen är att bussbolaget lovat att förbättra sina rutiner.
– Jag tycker att det är ett väldigt konstigt beslut. Som jag tolkar det ger DO mig rätt, jag har blivit diskriminerad. Ändå väljer de att inte gå vidare med ärendet, säger Lars-Göran Wadén.
Den nya lagen som förbjuder diskriminering på grund av bristande tillgänglighet var bara två dagar gammal när Lars-Göran Wadén i januari i år skulle ta X-trafiks buss till Österfärnebo, en bit söder om Gävle. Bussen var utrustad med en trapplift men föraren hade inte kunskap att använda den. Wadén hänvisades i stället till nästa buss som skulle avgå två timmar senare.
Händelsen anmäldes till Diskrimineringsombudsmannen som ägnat elva månader åt att utreda fallet. I sitt beslut skriver DO att Lars-Göran Wadén kan ha blivit utsatt för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet när han inte kunde komma ombord på bussen. Ändå väljer myndigheten att avsluta ärendet utan vidare åtgärder.
– Man får sig en rejäl törn när det gäller tilltron till lagen och dess värde. Den är inte mycket att ha alltså, säger Lars-Göran Wadén.
Huvudskälet till att DO inte tar fallet till domstol är att de anmälda företagen har tagit till sig kritik och utlovat förbättringar av tillgängligheten
– Både X-trafik och det företag som utförde tjänsten har återkopplat att de vidtagit åtgärder efter att vi har hört av oss till dem. Det handlar bland annat om utbildning av personal och förbättrad information om vilka rutiner som gäller och det har vi vägt in i vår bedömning, säger Per Holfve, jurist på Diskrimineringsombudsmannen.
Av utredningen framkommer också att X-trafik säger sig ha rutiner som ska säkerställa tillgängligheten till de busslinjer som företaget driver. Trafikhuvudmannen menar också att det inträffade är oacceptabelt. Även företaget som trafikerar linjen på uppdrag av X-trafik, lovar att de ska skärpa sina rutiner.
– Det blir en lite märklig signal från staten om vi väljer att stämma i domstol trots att den anmälda parten visar ett genuint intresse eller vilja att ta saker till sig, säger Per Holfve och tillägger:
– Samtidigt ska man inte tro att det bara är att be om ursäkt under galgen. Det görs en noggrann bedömning i varje fall.
Lars-Goran Wadén ger inte mycket för myndighetens resonemang. Han liknar det vid att en domstol skulle låta en bankrånare slippa straff för att hen ber om ursäkt och lovar att inte råna några fler banker.
– Det känns inte helt rättssäkert. I teorin går det visserligen att driva ett diskrimineringsmål privat men i praktiken kan man inte det om man ser till risken att behöva stå för motpartens kostnader, säger Lars-Göran Wadén.
Att driva ett fall på egen hand riskerar med andra ord att bli dyrt för den enskilde och ställer stora krav på juridiskt kunnande-
– I praktiken är DO det enda alternativ man har och när DO väljer att lägga ner ärendet trots att de konstaterar att jag sannolikt blivit diskriminerad, hur ska man då kunna använda sig av den här lagen? DOs funktion borde ju vara att hjälpa mig att driva fall.
Per Holfve på DO menar dock att myndigheten måste väga in andra aspekter i sitt tillsynsarbete.
– I allmänhetens ögon är det nog fortfarande så att man betraktar DO lite som en myndighet som finns till för att driva processer. Men det är bara en del av det arbete vi gör. Vår huvudsakliga uppgift är att få folk att följa lagern frivilligt och det måste vi väga in i våra beslut.
Han medger samtidigt att det finns många frågetecken kring hur den nya lagen ska tolkas. I Lars-Göran Wadéns fall är det till exempel oklart om lagens krav på en varaktig relation mellan den som upplever diskriminering och den som ansvarar för tillgänglighetet är uppfylld.
– Vi kommer att driva fall till domstol för att få en tydlighet i vad lagen kräver, men vi kommer inte att göra det i varje fall utan bara i vissa, säger Per Holfve.
Lars-Göran Wadén funderar nu på om han ska ta fallet vidare på egen hand. Mycket handlar om kostnaderna. Men oavsett om det blir någon fortsättning i kust det här fallet tycker han att händelsen visar att systemet inte fungerar.
– Hela lagen måste ses över och göras om och någon, DO eller kanske diskrimineringsbyråerna, måste ha rollen att ge stöd till privatpersoner att driva sina mål.
Lars-Göran Wadén kan ha blivit diskriminerad, men DO driver inte fallet till domstol.
Hans fall läggs ner trots misstänkt diskriminering
Trots att mycket talar för att det var diskriminering när Lars-Göran Wadén inte kunde ta sig ombord på bussen till Österfärnebo väljer Diskrimineringsombudsmannen att lägga ner fallet. Anledningen är att bussbolaget lovat att förbättra sina rutiner.
Om motparten bett om ursäkt, ändrat sina rutiner och informerat sina anställda vad som gäller beträffande tillgänglighet och den nya lagen så är det väl det ett gott tecken på att de vill förändra sig. Då är det väl snarare fel av den diskriminerade som, enligt min mening, borde bry sig om den faktiska förändringen (som medför mycket positivt till andra som har problem med tillgänglighet) än att driva ärendet vidare för att få skadestånd? Då använder man ett syfte för egen vinning vilket snarare kan ge negativ effekt i framtiden för andra. Jag menar, en förändring har skett och han har fått en ursäkt, MÅSTE människor vara så snikna att man måste kompenseras med pengar hela tiden? Borde inte välvilja och handlingar betyda mer i den här världen? Och det faktum att han gjort en god handling som medför förbättringar för andra?
Borde man istället inte berömma bolaget för att de tagit till sig kritiken och gjort något av den? Betingning, är det så svårt att förstå?
Tycker DO gjorde helt rätt, det är precis det som DO är till för!
Camilla, du missar poängen med varför en lag har sanktioner, i detta fall i form av diskrimineringsersättning till den som diskriminerats. Poängen är ju, förutom en upprättelse för den som diskriminerats, att sanktionen ska ha en _preventiv_ effekt. Med andra ord: Om X-trafik hade fått betala 30 000 kr (vilket troligen är i överkant för vad de hade fått betala) hade de och troligen andra bolag ändrat sina rutiner. Ju mer de hade fått betala, desto större är chansen att rutinerna ändrats. Saken är ju den att om de hade fått betala denna gång hade de med stor sannolikt fått betala om det händer igen. Nu kan X-trafik och alla andra bolag fortsätta så här, för inte ens när de verkligen diskriminerat en människa med funktionsnedsättning riskerar de något straff. Det är precis så betingning fungerar i den värld vi lever i.