Staten betalar i vissa fall ut bidrag till arbetshjälpmedel som personer med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom behöver för att kunna hantera sitt jobb. Ansvaret för bidrag till arbetshjälpmedel är uppdelat mellan två myndigheter. Arbetsförmedlingen sköter bidraget till personer som är arbetssökande och nya på arbetsmarknaden medan Försäkringskassan tar hand om stödet till dem som redan har en anställning när behovet av hjälpmedel uppstår.
I en ny granskning har Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) undersökt hur Försäkringskassan hanterar bidraget till arbetshjälpmedel. Resultatet visar bland annat att det är mycket få som får bidrag för hjälpmedel till följd av nedsatt rörelseförmåga.
ANNONS 
Under åren 2020 till 2023 har Försäkringskassan fått in i genomsnitt 115 ansökningar per år om arbetshjälpmedel till personer med nedsatt rörelseförmåga. Det utgör sex procent av alla ansökningar om bidrag till arbetshjälpmedel. Av dessa beviljar Försäkringskassan i snitt bara 24 per år.
Försäkringskassan förklarar den höga andelen avslag med att behovet av hjälpmedel i många fall inte bara finns på arbetsplatsen. Om ett hjälpmedel kan användas även utan för arbetet menar Försäkringskassan att ansvaret för hjälpmedel istället landar hos hälso- och sjukvården.
För att Försäkringskassan ska kunna bevilja bidrag till arbetshjälpmedel vid nedsatt rörelseförmåga måste den sökande kunna visa att arbetet ställer särskilda krav som gör att hjälpmedelsbehovet på arbetsplatsen skiljer sig behovet utanför arbetet, menar myndigheten.
Avslag är även regel när arbetsgivare ansöker om bidrag för att anpassa lokaler för en anställd med nedsatt rörelseförmåga. Här menar Försäkringskassan att ansvaret faller på arbetsgivaren.
ISF konstaterar också att förordningen som styr bidragsgivningen till arbetshjälpmedel i stora delar är oförändrad sedan 1991. Det tar sig bland annat uttryck i att ett arbetshjälpmedel inte får kosta mer än 50 000 kronor, så länge det inte är datorbaserat. De flesta bidrag till arbetshjälpmedel för personer med nedsatt rörelseförmåga är inte datoriserade. Det innebär enligt ISF att bidraget i dag inte ger samma kostnadstäckning som den gjorde 1991.
Det i särklass vanligaste bidraget till arbetshjälpmedel betalas ut till personer med hörselskada. 90 procent av alla beviljade ansökningar handlar om arbetshjälpmedel vid nedsatt hörsel. Men även här finns problem. ISF pekar bland annat på att oklar gränsdragning mellan Försäkringskassans ansvar för arbetshjälpmedel och hälso- och sjukvårdens ansvar för hjälpmedel i den dagliga livsföringen kan föra med sig att personer ramlar mellan stolarna och blir utan nödvändiga hjälpmedel.
ISF uppmanar därför regeringen av se över förordningen om bidrag till arbetshjälpmedel.
Bidrag till arbetshjälpmedel
Ansvaret för bidrag till arbetshjälpmedel är uppdelat mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Arbetsförmedlingen har ansvar för personer som söker arbete eller har varit anställda kortare tid än 12 månader hos sin arbetsgivare medan Försäkringskassan ansvarar för personer som varit anställda 12 månader eller längre.
Antalet ansökningar om bidrag till arbetshjälpmedel har minskat över tid. Detsamma gäller Försäkringskassans utgifter för bidraget.
