Det nya forskningsprogrammet vid Ersta Sköndal Bräcke högskola ska öka kunskapen om vardagsvillkoren för personer med nedsatt rörelseförmåga och bidra till social inkludering. Under fem år ska högskolan, som i bland annat bedriver utbildning inom vårdvetenskap och socialt arbete, ta fram kunskap dom kan användas först öka den sociala inkluderingen och delaktigheten för personer med funktionsnedsättning. Programmet har en grundbudget på 15 miljoner kronor, varav tio miljoner kommer från Bidragsstiftelsen DHR.
– Från vår sida känner vi en väldig entusiasm inför det här arbetet, säger Martin Börjeson, prefekt vid institutionen för socialvetenskap vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola.
Upprinnelsen till satsningen är en kartläggning som Bidragsstiftelsen låtit göra av behoven av ny forskning om funktionshinder inom de samhälls- och socialvetenskapliga områdena.
– Kartläggningen visade att det förvisso finns en del forskning på landets högskolor och universitet, men det sker inte inom ramen för något samlat och långsiktigt program. Dessutom hade mycket av forskningen tyngdpunkt inom det medicinska området, säger Lars Pettersson, styrelseordförande för Bidragstiftelsen.
ANNONS 
»Vår rörelse har ett stort behov av tillgång till en kontinuerlig kunskapsproduktion i sitt påverkans- och utvecklingsarbete.«
Lars Pettersson, ordförande Bidragsstiftelsen DHR
Det nya forskningsprogrammet ska bidra med kunskaper som kan användas för att öka den sociala inkluderingen och delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättning, med särskild inriktning rörelsehinder. Satsningen är långsiktig och syftar till att skapa en grundstruktur för kontinuerligt kunskapsbyggande, säger Lars Pettersson.
– Det är inte fråga om ett antal disparata projekt utan om ett sammanhängande program. Vår rörelse har ett stort behov av tillgång till en kontinuerlig kunskapsproduktion i sitt påverkans- och utvecklingsarbete.
Som jämförande exempel pekar Lars Pettersson på hur andra högskolor med framgång har byggt upp program och strukturer för forskning kring civilsamhällets organisation och villkor.
– Där har man gått den här vägen och byggt en struktur som man har utvecklat under gott och väl 20 år.
Att Bidragstiftelsen kommer att ha ett såpass långt engagemang i det nu aktuella forskningsprogrammet kan Lars Pettersson inte lova.
– Men även om jag inte kan säga något om hur stiftelsen kan agera i framtiden så är behovet långsiktigt och arbetet måste vara uthålligt.
Två grundstenar i programmet är tillsättandet av en professur och att det finns möjlighet att doktorer, menar Lars Pettersson. En annan är en nära koppling till utbildningen vid socionomprogrammet. Här har högskolan redan i dag lyft in funktionshinderfrågor som en av tre fördjupningsområden. Martin Börjeson pekar på att utbildningen till sin natur är bred och generell, men han ser ett behov av mer grundläggande kunskap om funktionshinderperspektivet.
– Det räcker inte man kan socialtjänstlagen, man måste kunna LSS också. En hel del socionomer hamnar i verksamheter och som verksamhetschefer och utan den grunden blir det svårt.
Det nya programmet drar igång efter årsskiftet och kommer att ledas av professor Magnus Tideman. Från start ingår fyra redan påbörjade forskningsprojekt som på olika sätt berör frågor om delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Det handlar bland annat om långtidseffekter av covid-19-pandemin och om erfarenheter att bli företrädd av god man.
Enligt överenskommelsen mellan högskolan och Bidragsstiftelsen ska forskningsprogrammet ha en särskild inriktning på villkoren för personer med nedsatt rörelseförmåga. Bland annat ska ett doktorandprojekt ha fokus på vardagsvillkor för gruppen.
Lars Pettersson pekar på att Bidragsstiftelsens kartläggning visar att det finns ett behov av social- och samhällsvetenskaplig forskning som rör personer med nedsatt rörelseförmåga.
– Trots att det har funnits både forskningsmedel och ambitioner på det handikappvetenskapliga området så är rörelsehinder ett område som har varit eftersatt.
»Ibland möter jag föreställningen att frågor om rörelsehinder bara handlar om medicin, men även där är de sociala perspektiven viktiga.«
Martin Börjeson, prefekt Ersta Sköndal Bräcke Högskola
Inriktning mot personer med nedsatt rörelseförmåga blir till stora delar ett nytt område för högskolan att jobba med. Men det finns några områden där högskolan ska bygga vidare på tidigare arbete, säger Martin Börjeson.
– Det är ett viktigt område, inget snack om det. Ibland möter jag föreställningen att frågor om rörelsehinder bara handlar om medicin, men även där är de sociala perspektiven viktiga. Det handlar inte minst om delaktighet, inflytande och bemötande där det finns speciella omständigheter för personer med nedsatt rörelseförmåga.
