Musiker kommer i många former. Allt från den glada amatörtrubaduren som aldrig slutar spela till fullfjädrade proffs som hanterar sitt instrument som vore det en del av kroppen. Men mångfalden till trots finns ända många människor som står utanför.
Musikvärlden är, precis som andra verksamheter, genomsyrad av traditioner, strukturer och normer. För den som inte uppfyller kraven kan det vara svårt, för att inte säga omöjligt, att finna en plats.
Det kan börja tidigt. Den som inte har de fysiska förutsättningarna att hantera ett traditionellt instrument kan redan i skolåldern bli avskräckt från att uttrycka sig i ljud.
– Vi lever i ett samhälle där alla inte har förutsättningar att delta på lika villkor och få samma möjligheter att utbilda sig och arbeta inom kultur, säger Zofia Åsenlöf, röstkonstnär och kompositör.
ANNONS 
I en ny bok presterar hon metoder och ger inspiration till att jobba inkluderade och jämlikt med musik eller andra kulturformer. Utgångspunkten är arbetssätt som den irländska tonsättaren Karen Power har tagit fram och som den svenska organisationen Sharemusic and Performing Arts har tillämpat i flera projekt.
– Arbetet handlar mycket om hur man får människor med olika erfarenheter, bakgrunder och förutsättningar att ha konstnärliga möjligheter att jobba på lika villkor, säger Zofia Åsenlöf.
Boken har vuxit fram i samarbete med musikensemblen Elefantöra, som bilades inom Sharemusic 2017. Målet med ensemblen var att skapa musikaliska verk där traditionella instrument fick möta ny musikteknologi och samtidigt visa på hur tekniken kan ge fler människor möjlighet att skapa och framföra musik.
För att mötet mellan musiker med olika bakgrund och erfarenhet ska bli lyckat finns dock flera faktorer som de inblandade måste förhålla sig till. Det kan handla om förmåga att läsa noter, rummets utformning eller maktbalansen mellan skolade och oskolade musiker.
»Genom att ta bort instrumentet så kommer deltagarna in i gruppen på ett annat sätt än genom sitt instrument.«
Zofia Åsenlöf
En metod som Karen Power har utvecklat är att avlägsna instrument som deltagarna behärskar för att istället låta alla deltagare börja med en så kallad »soundboard«. Det kan till exempel vara en låda med olika naturmaterial som stenar, bönor och pinnar. Material som deltagarna sedan använder för att skapa musik tillsammans.
– Genom att ta bort instrumentet så kommer deltagarna in i gruppen på ett annat sätt än genom sitt instrument. Genom att spela på en sten så tar man bort rollen, säger Zofia Åsenlöf.
– När jag spelar på mitt instrument kan jag också ha en föreställning om vad jag måste leverera som jag tar med mig in i rummet. Andra som jag spelar med kan också ha en förväntan på hur jag är som musiker. Om jag lyckas ta bort mitt ego kan jag lyfta blicken och se runt i rummet.
Zofia Åsenlöf hoppas att boken ska inspirera utbildningar inom kulturområdet att ta till sig ett inkluderande arbetssätt.
– Någonstans har vi ju kommit dit i samhället att vi inser att det inte är människorna som ska ändra sig utan det är samhällsstrukturen som behöver förändra sig för att fler ska kunna delta. Jag tänker att det har betydelse att vi börjar tänka inkluderande och att det långsamt kommer in i utbildningsväsendet, så att det finns som en del när man utbildar lärare, säger hon och tillägger:
– Representation är viktigt. Inte minst när man är barn och ser att man har en plats och får uppleva att skapa musik. Det är otroligt viktigt. Om jag inte vet att jag får eller har en möjlighet, hur ska jag då ens kunna se mig själv om tio år, spelandes den där fiolen eller något annat instrument.
Inkluderande metodbok
The Inclusive Co-creative Ensemble
Zofia Åsenlöf
ShareMusic & Performing Arts
Inspiration till inkludering inom kultur baserad på tonsättaren Karen Powers metoder för samskapande inom musik. Boken är på engelska men en svensk version ska vara på gång.
