Rätt fokus i valrörelsen

Rasmus Isaksson: Under supervalåret måste vi visa att frågorna vi driver inte är några bagateller som bara rör oss med nedsatt funktionsförmåga.
Det kommer hända mycket det här året.  EU-val, riksdagsval, granskningen av FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, diskrimineringslagstiftning om bristande tillgänglighet.
Det här året känner jag att vår roll kanske är viktigare än någonsin. Det handlar inte om att räkna hur många gånger personer med funktionsnedsättningar eller personer med nedsatt rörelseförmåga nämns i valdebatter eller i partiledartalen i Almedalen. Nu vill vi också höra att det som sägs verkligen betyder något och får någon effekt.
Min uppfattning är att frågor som rör mig, en person med nedsatt rörelseförmåga, har gjorts till specialfrågor som i bästa fall behandlats lite avsides. Följden har blivit att jag inte riktigt har känt att det är just mig de pratar om när de debatteras arbetsmarknad på TV.
Därför måste vi synas mer i debatter i frågor som berör alla och bidra med ett funktionshinderperspektiv. Vi måste visa att vi är resurser på våra arbetsplatser, som föräldrar, som konsumenter och inte minst som väljare i valen! Vi måste också visa att frågorna vi lyfter inte är några bagateller eller frågor som bara gäller oss med nedsatt rörelseförmåga.
Igår fann jag en vän ute på stan i Eslöv. De, för mig, välbekanta omgivningarna har blivit en enda stor hinderbana. Efter att ha forcerat en snövall på den delen av trottoarkanten som var minst snöklädd såg jag en dam med gå­stavar mitt ute i trafiken. Jag sträckte ut min hand och gav henne ett stöd så att hon kunde kliva över snövallen, upp på trottoaren.
Händelsen känns lite som en symbol över hur viktigt det är att samhället blir bra för alla. Att man inte ser tillgänglighet som ett särintresse utan inser att det för ganska många är en förutsättning för delaktighet och god livskvalitet, för ännu fler något som man berörs utav och faktiskt något som alla vinner på.
Så det här året blir ett år då jag ska vara extra observant på att någon sätter en etikett i pannan på mig som beskriver något som jag inte är.  Jag vill vara en unik resurs men också, när jag känner för det, kunna vara en i mängden.
Jag vill med andra ord kunna ses som en resurs men slippa ta omvägar eller sidoingångar för att uppnå mina mål.
 
Rasmus Isaksson är förbundsordförande i DHR