Myndigheten för delaktighet (MFD) har undersökt vilken beredskap kommunerna har för att ge stöd och hjälp till personer med funktionsnedsättning vid en samhällskris eller i händelse av krig. Myndigheten konstaterar att många känner oro inför hur de ska klara sig vid olyckor, katastrofer eller längre avbrott i viktiga samhällstjänster som el, vatten och telekommunikationer. Får man hjälp i tid? Går det att komma in i skyddsrummet?
Undersökningen visar att det finns fog för oron. Kommunernas krisberedskap brister ofta i att ta hänsyn till de behov och förutsättningar som personer med funktionsnedsättning har, skriver MFD i rapporten.
ANNONS 
Bristerna visar sig på flera områden. Funktionshinderperspektivet finns inte med i den övergripande planeringen inför krig och kriser. Personer som är ansvariga för beredskapen saknar många gånger kunskap om funktionshinderfrågor.
Sex av tio kommuner uppger att de saknar formulerade målsättningar, riktlinjer eller strategiska beslut om funktionshinder-och tillgänglighetsarbete inom krisberedskap och civilt försvar.
Samtidigt är kunskapen om beredskapsfrågor begränsad hos dem som har ansvar för funktionshinderfrågor. Kommunerna begränsar också ofta sin krisplanering till dem som redan har kommunala insatser, medan de saknar rutiner för att identifiera behoven hos dem som inte har det.
Bara var tredje kommun har rutiner eller arbetssätt för att nå alla invånare med funktionsnedsättning vid en kris.
MFD vill se ett tydligare stöd till kommunerna när det gäller krisberedskap och civilt försvar för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt rekommenderar man regeringen att införa en statlig granskning av den kommunala krisberedskapen för personer med funktionsnedsättning.
