Ojämlikhet kan ligga bakom kortare liv

Studien som är publicerad i tidskriften The Lancet har följt upp 30000 personer som deltog i en befolkningsbaserad hälsostudie i mitten av 1980-talet. Vid tidpunkten var personerna mellan 25 och 44 år gamla. Av dessa angav knappt 17 procent att de hade någon form av funktionsnedsättning. 35 år senare undersökte forskarna hur många av deltagarna som har avlidit. Resultatet visar på en tydligt skillnad mellan grupperna med och utan funktionsnedsättning. 

Under de 35 åren hade var lite mer än vad femte person med funktionsnedsättning avlidit. Bland deltagarna utan funktionsnedsättning hade var åttonde person lämnat jordelivet. Risken att dö var enligt forskarna 62 procent högre för de deltagare som hade funktionsnedsättning. 

Högst risk att dö löpte de personer som hade omfattade nedsatt rörelseförmåga eller svåra mentala problem, men studien visar på en förhöjd risk att dö i förtid för alla ingående funktionsnedsättningar. Till exempel löper även personer med måttligt nedsatt rörelseförmåga en större risk att dö i förtid, jämfört med jämnåriga utan funktionsnedsättning. 

Men även om risken att dö i förtid är högre för personer med funktionsnedsättning är det inte självklart att det är själva funktionsnedsättningen som är den enda faktor som påverkar livslängden De norska forskarna visar att faktorer som utbildning, arbete, delaktighet och livssituation också kan påverka risken att dö i förtid för unga vuxna med funktionsnedsättning. Att hindras från att leva ett aktivt liv eller ha erfarit hinder eller diskriminering kopplat till funktionsnedsättningen kan påverka livslängden, skriver de.